Fredrik Söderlund har några enkla tumregler när det gäller mat. Ett: var försiktig med mat som har långa innehållsförteckningar. Två: välj levande mat. Tre: sluta köp juice, den innehåller lika mycket socker som läsk.
För tio år sedan var Fredrik Söderlund en fysiskt aktiv yrkesofficer men med tilltagande hälsoproblem. Han passerade 90 kilo när han var 40 och fick allt svårare att klara testerna i jobbet, som att springa en mil under 50 minuter och tre kilometer i ännu högre tempo; att klara olika styrkeprov.
– Jag kom knappt upp på morgonen och somnade i soffan vid tv:n varje kväll. Jag orkade inget mer än jobbet och jag började bekymra mig på allvar om min hälsa.
I samma veva träffade han sin blivande fru och de beslöt att börja ett nytt liv. Hösten 2008 tränade de hårt flera gånger i veckan och satsade på nyckelhålsmärkt kost.
Vid jul hade båda gått upp i vikt, och kilona satt runt midjan.
– Då blev jag rädd, säger Fredrik. Jag tänkte att jag orkar inte träna ännu mer, det är kört.
Samtidigt fick LCHF-metoden massor med uppmärksamhet. Minska på kolhydraterna, ät mer fett, propagerade "fettdoktorn" Annika Dahlqvist.
– Hon pratade inte om kalorier utan om hur maten påverkar hormonerna – framför allt om hur det viktiga hormonet insulin påverkas av mjöl och socker. Får vi i oss för mycket snabba kolhydrater lagrar insulinet det som fett.
Fredrik och blivande frun hade satsat på det som Livsmedelsverket rekommenderar: nyckelhålsmärkta lågfettprodukter. Favoritbrödet var i och för sig fettfritt, men innehöll 15 procent socker.
– Katastrof för en överviktig. Jag förstod att Dahlqvists teorier förklarade exakt vad som hade hänt mig de senaste 15 åren.
I januari 2009 rensade Fredrik och hans Malin sitt kylskåp och slutade med socker, mjöl, bröd, pasta, ris och potatis.
– En fruktansvärd första vecka följde. Jag darrade i hela kroppen och hade sprängande huvudvärk. Sockerabstinens och saltbrist. Men efter en vecka var resultatet ändå minus på vågen. Och den andra veckan började det hända saker.
Fredrik vaknade på morgonen innan klockan ringde – och var pigg. Han somnade inte framför tv:n på kvällen.
– Viktnedgången fortsatte, ungefär ett halvkilo i veckan. Efter drygt ett år var övervikten borta och jag var mycket piggare.
Fredriks kroniska dubbelsidiga nästäppa släppte. Hans psoriasis började läka ut och tandhälsan förbättrades dramatiskt.
– Jag mådde mycket bättre, och flera kompisar på arbetsplatsen hakade på.
Idag har Fredrik hjälpt många kollegor med olika hälsoproblem som diabetes och reumatiska symtom. Han har fått stipendium av arbetsgivaren för att studera näringsfysiologi och han har utvecklat tankarna vidare.
– Jag äter betydligt mer grönsaker idag, för alla vitaminer och mineraler. Jag äter mer syrade grönsaker för att bakterierna i våra tarmar är otroligt viktiga.
Att titta på ursprungsbefolkningars matvanor kan ge ledtrådar.
– Inuiterna lever på kött med 80 procents fetthalt och folket på Kitava i Indonesien äter mat som innehåller 80 procent oprocessade kolhydrater. De båda är jättefriska trots helt olika kost! Det gemensamma är att de inte äter processad mat, mjölmat och socker.
LCHF-dieten består INTE av mer kött än Livsmedelsverket rekommenderar, understryker Fredrik, däremot ska fettet vara kvar. En fläskkarré är bättre än mager fläskfilét. Vi ska inte bara äta den magra kycklingbröstfilén utan allt på kycklingen, även skinnet. Hellre entrecôte än oxfilé.
Vi åt bättre mat för bara några decennier sedan, menar han.
– Farfars fläskkotlett serverades med knaperstekt fettrand. Välj mat som mormor kunde ha köpt på sin tid, som fläsklägg med rotmos, pölsa, levergryta och revbensspjäll. Det ska vara mat som lever, sånt som kan ruttna och mögla. Pasta och ris är död mat.
Ett annat tips är att välja mat utan innehållsförteckning. Högst tre ingredienser är en tumregel. En annan är att det ska vara mindre än 5 gram kolhydrater per 100 gram föda, åtminstone om man har problem med övervikt eller diabetes.
– Att läsk inte är bra vet väl alla, men det är inte juice heller. Det är en av de mest onödiga produkterna vi har. Ät frukt i stället, eller ännu hellre grönsaker som också ger vitaminer och mineraler.