Om simhallen i Linköping kan man säga mycket. Men få byggnader i Linköping har ägnats så stort intresse som just den. Visserligen på senare tid,mera omskriven för att den är hopplöst sliten och att det därför behövs en ny. Snabbt.
Simhallen – på sin tid – omtalad för arkitektonisk skönhet släpper nu ifrån sig vatten både här och var. Oron för att armeringen som håller uppe hela byggnaden, ska börja rosta är säkert inte helt ogrundad. Ägaren, Lejonfastigheter, lappar och lagar allteftersom.
Redan 2011, sa Medleychefen Håkan Gillberg, att han var orolig för att byggnaden inte skulle stå pall ens i ytterligare fem år. På den tiden trodde man nämligen fortfarande att en ny simhall skulle finnas på plats 2016.
Men det tror ingen nu. I dag är det inte helt klart var en ny simhall ska ligga. Trots att det tagits två beslut i frågan. Första gången kommunfullmäktige ja till en ny simhall var i april 2012. Alla partier var samtidigt eniga om att den skulle ligga ungefär där den ligger i dag. Men det var då det.
Ett år efter kom ett nytt beslut – förutsättningarna hade förändrats var beskedet. Nu var det läge Sportcenter på Stångebro som gällde. Vilket också är det beslut som gäller. Än så länge. Nuvarande majoritet med (S) i spetsen har lovat sina väljare att riva upp beslutet och "lägga tillbaka" simhallen på Folkungavallen. Argumentet är att Linköpingsborna vill ha den där. Enlig en undersökning som Corren lät göra inför valet hösten 2010 var den nedslående upptäckten att de flesta som svarade faktiskt var helt ointresserade av simhall överhuvudtaget. Men i medborgardialogen inför simhallsbeslutet deltog lite över 500 Linköpingsbor. Då ville en majoritet, 67 procent, ha simhallen kvar vid Folkungavallen. Näst efter det föredrog de flesta en renovering.
Just renovering är borta som alternativ. Byggnaden är för sliten och i tekniska avseenden för omodern.
Om du som Linköpingbo känner dig lite trött på allt politiskt dribbel i frågan, kan det vara en tröst att veta att dagens politiker ändå har agerat raskt. Diskussionerna har väl pågått i tio år, men det skarpa beslutet togs för bara tre år sedan. När politikerna 1943, i det som kallades stadshusfullmäktige, tog ett beslut om att bygga badhus så dröjde det över 20 år innan själva byggnaden stod klar.
Viss försiktighet från dem som makten haver är nog ändå bra. Att bygga en simhall är en kostsam historia. Minst en halv miljard, förmodligen lite mer – 600 miljoner – är senaste budet. Då är vi ändå inte i närheten av det innehåll i en badanläggning som politiker och tjänstemän drömde om från början. Det man såg framför sig var en byggnad som skulle vara ett ”attraktivt upplevelsecenter” ”…samt ha nationella och internationella kvalitéer som lockar turister och evenemangsarrangörer att satsa på Linköping.”
Våren 2010 åkte politiker och tjänstemän på badresa till Berlin med omnejd. I hasorna hade de Corren. Under två intensiva dagar tjänstebadades och bastades det i en rasande fart. Den tyska idén att inte skilja kvinnor och män åt i bastu eller omklädningsrum kändes dock som alltför vågad för en östgötsk anläggning, enligt de som var med. Dessvärre kan en synsvag reporter inte heller rapportera några skandaler från den mixade – och i ärlighetens namn rätt dåligt upplysta – bastun.
Baden som studerades var fantastiska på många sätt. Någon hade helt fokus på turism och upplevelse och andra mera på simning som träning och tävlingssport. I ett land med 80 miljoner invånare eller som Berlin, med sina 3,5 miljoner, kan man kanske kosta på sig utsvävningar. På östgötaslätten är en mera modest variant av simanläggning att föredra. Vilket också blev beslutet våren 2012. Linköpingsborna kommer att få en modern anläggning med ett "normalt" äventyrsbad. Skillnaden mot dagens bad är att anläggningen kommer att ha en 50-meters inomhusbassäng. I denna fråga har har partierna – särskilt (S) och (M) – varit rörande eniga. Simsporten är viktig för Linköping. Det gör Linköping till en av få kommuner i landet som bygger en sådan. På tjugo år har det nästan inte byggts en enda inomhusbassäng i hela landet. Det är nämligen sjukt dyrt. Anläggningen ska också få en hoppbassäng. Hoppare slipper samsas med simmare och risken för olyckor minimeras.
Kostnaden för den som badar är än så länge oklar. Men med tanke på att det bara är fem, sex procent av befolkningen som använder en badanläggning så måste varje bad subventioneras kraftigt. Utan den tusenlapp per år som varje skattebetalare bidrar med till simhallar i landet skulle ett badbesök lätt kunna kosta 300 kronor. Men det är inte tanken. Något högre kostnad än i dag men inte mycket, är beskedet.
Så långt allt väl. Politisk enighet råder alltså om ATT det ska byggas en ny simanläggning och vad den ska innehålla. Alla verkar beredda att betala vad det kostar.
Återstår alltså; VAR?
Jag sätter en peng på att vi kommer att få fira även ett 55-årsjubileum i Tinnerbäckssnäckan?