Titta, tjejer, Haana simmar!
Läraren Eva Carlsson ropar glatt och viftar med armarna mot flickorna i bassängen. En glad Haana kramar om henne.
Det är simlektion i simhallen. I träningsbassängen simtränar sex flickor, från språkintroduktionen på Anders Ljungstedts gymnasium, under Eva Carlsson ledning. Eva är språklärare, med ett förflutet som simmare. Hon har under lång tid stöttat och hjälpt nyanlända flickor som kommit till ”Ljunkan” och inte varit simkunniga. Till en början som medföljande stöd men senare som simlärare.
Hon ropar ut uppmaningar som; ta i med benen, de är motorn. Du är stark.
– Slappna av, jag släpper inte taget. Min arm är kvar, säger hon till en annan.
Går på egen hand
Av de sex flickorna är det några som innan de började med simlektionerna hade provat att bada, och det gjorde de här i Sverige. Men flera hade varken simmat eller badat på det här viset och var otroligt rädda för vatten till att börja med. Man ser på dem att respekten för vattnet fortfarande finns där. Men man ser också något annat; en envishet och beslutsamhet. Som Roia. Med blicken stadigt fäst vid bassängens kortända tar hon sig simtag, efter simtag framåt i vattnet.
Eller Muskan, från Afghanistan, som var jätterädd i början. På bara några gånger knäckte hon simkoden. Nu, efter tre lektioner, simmar hon. Hon kommer att klara sina tvåhundra meter innan kursen är slut.
– Många blir nästan ledsna när de har klarat det de ska, eftersom de inte längre får vara kvar, säger Eva.
Å andra sidan – vilket gör Eva jätteglad – är det många som går till simhallen och badar på egen hand.
I den här gruppen är respekten för vattnet fortfarande stor hos flickorna, det syns. Så det är mod på riktigt, när de på rygg i bassängen försöker förlita sig på vattnets bärande kraft
– Tänk dej att du är ett löv. Slappna av, instruerar Eva.
Blev protester
Det enda som skiljer de flesta av flickorna från de andra motionärerna i bassängen – och det är både kvinnor och män – är klädseln. Fem av sex bär simdräkt med långa ben och långa ärmar, några har också håret täckt.
Tidigare erbjöd skolan den här särskilda simundervisningen i Ljungsbro simhall efter stängningsdags. Men bestämde sig för att sluta med det och erbjöd istället undervisning i simhallen under ordinarie öppettider.
Visst blev det protester.
– Vi åkte till simhallen och visade hur det var. Vi berättade också att utan godkänt simprov är det omöjligt att få betyg i idrott och betyget behövs för vidare studier.
Att hindra flickor från att lära sig simma skulle därför strida mot den svenska värdegrunden om allas lika värde och rätt till lika möjligheter, konstaterar hon.
Dessutom, anser hon, skulle systemet med att hålla enskilda simlektioner med flickorna vidmakthålla strukturer som skolan faktiskt ska motverka.
De protester som förekom vid starten lugnade sig snart.
Skolan köpte in burkinis och i takt med tiden – när både elever och föräldrar kände sig trygga – har simundervisningen blivit ett ickeproblem. Resultatet är att många flickor har lärt sig simma.
Har burkini
Sadia från Somalia gillar simlektionerna. Men helt lätt är det inte. Svårast är att koordinera arm- och bentag, säger hon. Däremot bekymrar det henne inte att det finns både män och kvinnor i bassängen. Inte någon av de andra flickorna heller. Varför skulle det?
– Nej, de har sina burkinis, det är ok, säger Eva
Burkinin är säkert här för att stanna. Kan vara användbart för alla människor. Inte bara för dem som väljer en sådan av religiösa, eller kulturella, skäl. Eva bär något liknande. I hennes fall är skälet att hon fryser för mycket i vattnet när hon undervisar och för att våtdräkt är för klumpigt.
Eva är väldigt pragmatisk. Hon är helt emot kvinnotider i simhallen. Tycker att det handlar om en förlegad kvinnosyn och en objektifiering av kroppen.
Istället vill hon hitta lösningar. Det mesta går nämligen att lösa, är hon övertygad om.
Hon öppnar dörren till handikapptoan och pekar på duschen.
– De som är obekväma i den vanliga duschen kan både duscha och byta om här inne. Inga problem.
I dag är det en hundraprocentig uppslutning till simundervisningen för de nyanlända flickorna. De som avstår gör det av andra skäl – som graviditet – än att det finns män i lokalen.