Jag har förberett henne på att jag är lite hundrädd och när jag och fotografen stiger in i huset förvarnar hon mig om att Pepsi kan morra men inte bitas. Hundarna är ute på gården men när hon ropar på dem kommer de svischande uppför trappan och in i huset. Just då hör jag ett litet morrande och Siw ler mot mig och säger: ”det där är Pepsi”.
Mindre än katten
Men jag är inte skraj så värst länge för hunden är väldigt liten, halva stor-leken mot min egen bondkatt och de övriga små chihuahuorna viftar glatt på svansarna översvallandelyckliga över att få stifta bekantskap.
Några är långhåriga, and-ra korthåriga. Tiken Loka är inte bara vacker och len utan också av ett lite större format. Till min fasa kommer jag på mig själv med att tilltala hundarna på babyspråk, ”oh vad söta”, exakt det man inte ska göra bara för att de är små.
– Jo då, det kan man visst göra, säger Siw med ett skratt medan vi går ut i trädgården på andra sidan huset.
Varför blev det just chi-huahuor för din del?
– Jag träffade en tik för några år sedan som jag blev blixtförälskad i, då hade jag redan Loka, säger Siw som successivt utökade hund-familjen.
Hon har fött upp chihuahuor i fem års tid, max två kullar per år och från den senaste kullen har hon behållit sex månader gamla Harley.
– Honom säljer jag aldrig.