Kötiden för att få en ny knäled i landstinget är ett år. Birgitta Lassmark tyckte hon var för gammal för att vänta så länge och utnyttjade sin rätt till vårdgaranti för att bli opererad i annat landsting.
För tre veckor sedan opererades Birgitta på sjukhuset i Hässleholm. Hon är jättenöjd med vården hon fick och resultatet av operationen. Men ifrågasätter starkt bristen på samordning av de för samhället så dyra sjukresorna.
Birgitta Lassmarks knäoperation gjorde att hon behövde åka sjukresa till Hässleholm vid tre tillfällen. En tjänst som patienter har rätt till och som 2006 kostade landstinget närmare 80 miljoner om året.
Birgitta beställde via Samhällsresor (sjukresor och färdtjänst) och varje gång var det en Linköpingstaxi som skjutsade henne.
Första taxiresan var i november då hon reste till lasarettet i Hässleholm för att undersöka knäet. Vid det tillfället väntade taxichauffören på henne. Andra resan var till operationen och den tredje från den.
Varje gång var Birgitta ensam passagerare. Första gången i en stor färdtjänstbuss, de andra två tillfällena åkte hon i vanliga taxibilar. Kostnad: 100 kronor (tur och retur) för henne och nästan 8 000 för landstinget.
Värst av allt var hemresan efter operationen, tycker Birgitta.
En man som också opererats i Hässleholm och som var från Linköping väntade på taxi samtidigt med henne. Det var en lördag och båda tog för givet att resorna hade samordnats så att de skulle åka hem i en bil.
- Då kommer det två taxibilar med fem minuters mellanrum. Båda hade kört ända från Linköping och skulle tillbaka igen.
- Jag mådde illa hela vägen hem när jag såg taxametern, säger Birgitta Lassmark som ifrågasätter hur det är möjligt att slösa så med skattepengar?
Landstinget beställer sjukresorna av Östgötatrafiken. Samhällsresor (Samres) som är Östgötatrafikens beställningscentral för sjukresor och färdtjänst sköts dagtid från Helsingborg och nattetid från Falköping.
Beställningscentralen har order om att samordna resorna så långt det går, säger Benny Sköld, på Östgötatrafiken. Lennart Schilling som handlägger sjukresorna åt sin arbetsgivare landstinget, understryker kravet.
Sjukresorna utgör en allt dyrare post för landstinget. För tre år sedan kostade de 46 miljoner, 2006 hade siffran stigit till 79 miljoner. Hur mycket det blev förra året är inte klart ännu.
- Kan man åka ihop ska man självfallet göra det, säger Lennart Schilling som betonar att beställningscentralen även har order på att samordna sjukresorna med färdtjänsten. Så långt det går.
Ibland avråder den medicinska professionen från samåkning, säger Benny Sköld på Östgötatrafiken.
- Vårdpersonalen kan ha bedömt att båda patienterna behövde sitta fram för att ha bra utrymme för benen, tror han förklarar att två taxibilar skickades för att hämta de båda Linköpingsborna från sjukhuset i Hässleholm.
Vårdavdelningen som Birgitta Lassmark vistades på i Hässleholm är stängd över helgerna. Corren har därför inte lyckats reda ut om en eller två bilar beställts därifrån.
Birgitta Lassmark köper dock inte Benny Skölds förklaring. Det hade gått flera dagar sedan operationen och hon klarade bra att böja på benet.
Taxin hon åkte i var en rejäl och bred kombivagn. - Jag hade kunnat sträcka ut mitt opererade ben om jag behövde det, även om jag hade suttit i baksätet, säger hon.
En taxichaufför som Corren åker med, från Birgitta Lassmarks bostad i Linköping tillbaka till tidningen, tycker inte heller att samordningen av sjukresor fungerar. Mannen kör själv ofta patienter från Östergötland till och från andra sjukhus i landet. Det är inte ovanligt att flera bilar skickas ut när det med lite planering skulle räcka med en, säger han.
- Vi som jobbar på taxi undrar ofta vad dom håller på med därnere (på Samres).
Corren sökte på fredagen förgäves en ansvarig på Samres för en kommentar.