Skilj på han och honom
En läsare frågar om användningen av "han" eller "hon" i fraser som Jag såg han. Är det korrekt, undrar hon. I vårdat skriftspråk skriver man inte så, ...
I vårdat skriftspråk skriver man inte så, utan då heter det Jag såg honom.
Däremot är varianten med "han" som objektsform vanlig i en del dialekter, både norrländska och sydsvenska. Bruket har gammal hävd i svenskan, men det hör också till modernt stadsspråk och särskilt ungdomars talspråk.
Det är framför allt "han" som används som objekt, betydligt mer sällan "hon", även om det förekommer i en del norrländska dialekter. Däremot förekommer knappast "jag", "vi", "du" eller "ni" på det sättet.
I fornsvenskan sade man faktiskt "jag såg han", men däremot inte "jag såg hon", vilket kan vara en förklaring till att den första varianten är vanligare.
Även kortformerna jag såg'en och jag såg'na var vanliga i fornsvenskan och hade då inte den informella prägel som de har i dag. I Gustav Vasas bibel från 1541 är sådana former vanliga.
Ett skäl att hålla fast vid "han" som subjekt och "honom" som objekt är att det är en norm som dominerar kraftigt i skriftspråket. Det vore därför ett störande och förvirrande inslag att bryta mot den. Det finns även en mer praktisk aspekt. Hade vi bara en form skulle språket bli otydligare. En mening som "Han hjälper Peter på torsdag" blir då svårtolkad. Det framgår inte klart vem som hjälper och vem som blir hjälpt.
Mer finns att läsa i Språkriktighetsboken, vars resonemang jag här har utgått ifrån.
ÖSTGÖTSKA. I vår undersökning av de östgötska dialektorden frågade jag i förra Språkspalten om uttrycket hornömmer. (Jag särskrev då i enlighet med det brev jag hade fått, men det bör nog skrivas ihop.) Jag fick ett svar från en läsare som tolkar det som att någon inte vill stångas, utan hellre drar sig undan en debatt eller konfrontation av något slag.
En annan läsare bidrar med ordet skråe, för en opålitlig person.
KORSORDSSPRÅK. Jörgen Dahlén skriver ett resonerande brev om språket i korsord. Han frågar sig om det finns ett speciellt korsordsspråk inbäddat i det vanliga språket, ett språk som lever sitt eget liv i enbart korsorden. Hur många säger till exempel att myggorna inar? I korsord är ordet ganska vanligt, och det beskriver det ljud som myggor åstadkommer. Äril är ett annat ord som Jörgen Dahlén hänför till korsord och just inget annat språkligt område. Det betyder eldstad eller ugnsbotten. Att kalla en bokhylla för reol är ytterligare ett exempel på ord som lever vidare tack vare korsord.
Ja, så kan det vara. Korsord är inte bara hjärngymnastik utan också en språklig skattkammare. Eller hur man nu ska se det.
Jörgens brev var för övrigt delvis skrivet spegelvänt (han var stel i tummen och tvungen att byta fattning). Men det gick alldeles utmärkt att läsa med hjälp av spegeln på toan här bredvid.
Så jobbar vi med nyheter