22-åriga Linnéa började extrajobba inom restaurangbranschen redan som 15-åring. Då var det en tacobar. Nu, sju år senare, väntar Blå Hallen i Stockholm. Under tiden har hon hunnit med flera servitrisjobb och är nu fast anställd på Ekoxen.
– Det är helt klart en dröm som går i uppfyllelse. Jag har inte gått någon särskild utbildning, utan är självlärd. Det här vill jag fortsätta med!
På Nobelfestens hemsida hittade hon en mejladress och anmälde sitt intresse för Nobelfesten. Men innan hon fick klartecken fick hon visa vad hon går för vid tre stora middagar med fatservering i Stockholm under hösten. Den sista var en pampig middag där bland annat prins Carl Philip och hans Sofia deltog.
På Nobelfesten bär 250 servitörer fram mat och dryck i procession till de 1 300 prominenta gästerna. Efterrätten kommer oftast med musik och tomtebloss för extra effekt.
Nervös?
– Ja, både nervös och väldigt förväntansfull. Det är trångt vid borden och det gäller att hålla det stora fatet rakt när man ska böja sig in mellan gästerna och servera. Det är bra om såsen stannar på serveringsfatet och inte rinner iväg, ha ha. Faten är varma så det gäller också att inte råka bränna någon. Det ska vara proffsigt och elegant, men med högt tempo.
Vad är det värsta som kan hända?
– Att jag snubblar i trappen, min kjol är så snäv, spiller på en gäst eller tappar något. Det får inte hända.
Vilka blir "dina" gäster?
– Det vet jag inte än, men jag ska ha ansvar för 10–15 inbjudna. Det lär inte bli vid honnörsbordet, till det används de riktigt rutinerade servitriserna. Men om några år kanske.
Hur laddar du?
– Genom att äta bra och sova mycket. Det känns skönt att min pojkvän Robin följer med. Han ska följa mig via hotellets tv.
En servitris största utmaning?
– Man måste vara människokännare och snabbt kunna avgöra vilket bemötande som passar gästen. Om det till exempel är lämpligt att jag föreslår saker från menyn eller ej. En del vill att jag ska ha en proper, tillbakadragen roll, medan andra uppskattar att jag tar mer plats och skojar lite. Det finns många olika sorters gäster.
Och det svåraste?
– En gäst som tycker att allting är fel, hur man än anstränger sig. Det gör mig osäker på hur gästen bäst ska bemötas.
Din värsta tabbe?
– Ett julbord på Konsert & Kongress. Jag hade en bricka med tio glas och tio flaskor öl. En gäst drog plötligt ut sin stol och rammade mig. Jag föll framåt, på en annan gäst, som fick ölen över sig.