Halloweenparty med spökhistorier, häxbrygd och en massa andra läskigheter fick barnfamiljerna att fylla promenadvägarna i Linköpings gröna lunga.
Tisdagskvällen som gick i skräckens tecken sparkade igång redan klockan 16, när solljuset fortfarande skapade en slags känsla av trygghet.
Det skulle bli värre framåt aftonen...
I Krogfallsstugan satt barn med uppspärrade ögon när det berättades historier om gengångare och mylingar
Emma Friberg och Ragnvi Andersson från Östergötlands museum bjöd på sagor och myter med rötter i den nordiska folktron.
– Om det finns spöken? Jag vet inte, men jag har genomfört guidningar på Löfstad slott och ibland har det hänt en del oförklarliga saker, sa Emma.
Kusinerna Elliot Steel, tio, och Oscar Larsson, sex, hade klätt ut sig till vampyrer och såg fram mot en kväll med lagom mycket rädsla.
– Det är lite läskigt med vampyrer, tyckte Elliot och berättade varför han bär på den känslan.
– Dom har huggtänder.
– Och så suger dom blod.
Ester Erlandsson, åtta, passade på att få en ansiktsmålning innan skräckkvällen tog ordentlig fart.
– Jag är inte så värst rädd för spöken, förklarade hon.
– Helst av allt skulle jag vilja se ett.
– De kanske är snälla och regnbågsfärgade.
Att gengångare sägs vara osynliga fick Ester att fundera en extra gång.
På frågan om hon kunde tänka sig att dela ut en kram blev svaret:
– Kanske, om det skulle funka.