– Jag är överläkare och professor vid Kardiologiska kliniken på US och jobbar fortfarande med patienter. Jag är även mamma, farmor och mormor, vilket jag egentligen tycker är mina finaste titlar.
Vad handlar din forskning om?– Akut kranskärlssjukdom, som till exempel hjärtinfarkt. När jag disputerade 1987 "upptäckte" jag även könsskillnader inom området. Likheterna mellan könen är många, men det finns även skillnader.
Vad skiljer det manliga och kvinnliga hjärtat åt?– Det finns skillnader i både symptom och beteende när man drabbas av hjärtinfarkt. Exempelvis väntar kvinnor längre med att söka vård vid insjuknandet. De ringer 1177 eller en anhörig innan de slår numret 112, vilket gör att viktiga minuter går förlorade. Även bemötandet inom vården och vilken behandling som är att föredra skiljer sig åt mellan könen. Vi måste vara medvetna om strukturer, forska mer på kvinnohjärtat och individualisera vården mer.
Har det varit tufft att vara kvinna och pionjär?– Som kvinna måste du alltid kämpa och kunna mer än männen. Fortfarande kryper ojämlikheten fram i små, vardagliga detaljer. Först när jag blev trygg i min profession kunde jag bli en förebild för andra yngre kvinnor.
Var det självklart att fortsätta arbeta efter 65?– Ja, faktiskt. Dels hade jag fortfarande huvudansvaret för två doktorander, dels tyckte jag fortfarande det var roligt att jobba med patienter. Och behov av mig verkar det ju finnas.
Du rekommenderar fler att jobba längre.– Ja, om man är frisk och pigg och tycker arbetet är roligt. Det är viktigt att inte slösa bort den seniora kompetensen. Äldre har en kunskap som bara går att uppnå via erfarenhet.
Du är inte fullärd?– Nej, största lärdomen i yrkeslivet är att det alltid finns mer att lära. På hjärtintensiven vet man aldrig vad som kan hända. Det är fortfarande utmanande.
Vad är största skillnaden från när du började som läkare på 70-talet?– Då fanns inte mycket att göra vid hjärtinfarkt. Patienterna fick ligga stilla i sina sängar. Dog de inte av infarkten fick de hjärtsvikt. I dag hinner vissa patienter inte ens uppfatta att de drabbats innan vi har åtgärdat infarkten.
Blir svenskarna mer som amerikanerna i sina levnadsvanor?– Om vi blir tjockare och tjockare? Ja. Vi har en fet befolkning i Linköping. Men antal drabbade och döda i hjärtinfarkt har halverats det senaste decenniet, framförallt på grund av att allt färre röker.
Fördomar kring hjärtinfarkter?– Att det bara är levnadsvanor som påverkar hjärtinfarkt. Mycket handlar om gener, och det kan vi inte göra mycket åt. Sedan finns det riskfaktorer – rökning, övervikt, brist på motion – som kan trigga en hjärtinfarkt. Men man ska inte få dåligt samvete om man drabbas.
Dina framgångsfaktorer i yrkeslivet?– På hjärtintensiven måste man ha ett speciellt kynne och inte stressa upp sig. Jag är lugn som person, men också nyfiken och envis. Det är en bra kombination.
Fördel med att jobba efter 65?– Att allt jag gör inte är så prestigefyllt. Jag har tid att hjälpa och guida andra yngre läkare som är mitt i karriären.
När drar du dig tillbaka?– Mitt mål har alltid varit att lämna stället när andra kan ta över min forskning och fortsätta arbetet. Jag tror aldrig att jag kommer känna mig klar. Men det finns annat som lockar. Skriva något roligare än forskningsartiklar, ta sånglektioner och sjunga i kör till exempel.