Roxtuna kriminalvårdsanstalt invigdes 1955. Till en början fungerade det som ungdomsfängelse men övergick sedan till att vara en anstalt för vuxna. Sedan 2002 har den varit en så kallad behandlingsanstalt dit fängelsedömda med missbruksproblem fått söka sig.
Anstalten har varit uppskattad bland internerna, men nu är det snart över. Verksamheten ska föras över till anstalten i Skänninge.
- Många interner har redan lämnat, bara 18 finns kvar just nu. De hjälper till med att städa ur husen. Den sista augusti kommer alla interner att lämna, berättar Wivi-Ann Heurlin Krantz, kriminalvårdsinspektör som ansvarar för avvecklingen av anstalten.
I går hölls en ceremoni där fängelsekyrkan togs ur bruk. Åtta interner deltog i gudstjänsten.
- Det känns lite sorgligt. Nu är till och med kyrkolokalen stängd, då finns det ingen återvändo, säger en man som vill vara anonym.
Han och flera av hans medfångar är kritiska mot flytten till den större anstalten i Skänninge.
- Jag förstår inte varför de lägger ner något som fungerar. Numera handlar allt om ekonomi och att se till att vi inte rymmer. Det är ingen som bryr sig om vi kan bli drogfria eller inte. Även fast det skulle minska risken för att vi begår fler brott, säger fortsätter han.
Många av internerna menar kontakten med vårdarna på Roxtuna är speciell och en viktig anledning till att många blir drogfria efter att ha avtjänat sitt straff på anstalten.
- Jag har suttit på Österåker, som ska vara kriminalvårdens flaggskepp i kampen mot missbruket. Men med så många interner som det är där och som det kommer att vara på Skänninge går det inte att se till att alla är motiverade. På Österåker flödade knarket fritt, här avslöjar vi själva om någon tar med sig skit in, säger en man i 50-årsåldern som suttit på Roxtuna i drygt ett år.
Även bland personalen finns en viss skepsis.
- Visst är det så. Här på Roxtuna finns en speciell relation mellan vårdare och interner, som inte finns på andra ställen. Många av mina kollegor är skeptiska till det går att få samma kontakt på större enheter. En del har till och med slutat för att de inte vill arbeta på Skänninge, säger vårdaren Behira Goli.
Men själv väljer hon att vara optimistisk.
- Blir det som det är sagt finns det mycket gott med en sammanslagning. Det blir visserligen ett större fängelse, men även i fortsättnigen ska det vara små grupper på avdelningarna. Samtidigt kommer internerna få ökad tillgång till terapeuter. Här har vi en terapeut på två grupper, medan det på Skänninge kommer att vara en terapeut per grupp. Det kommer kanske ta lite tid, men jag tror och hoppas att det blir bra, säger Behira Goli.