Mikael Nilsson snidar djur och människor med vass kniv. Dragen vässas till nästan karikatyrliknande gestalter i miniatyr. Här ser jag både humor och vemod i linjer och form.
Viktlösa hästar- Jag gillar att få fram olika uttryck och variera dem från den ena figuren till den andra. Just nu säljer jag mest kråkor och korpar.
Med kniven formar han eleganta skator, kaxiga korpar med gamnacke samt en och annan bullig gul kyckling. Absurt långbenta hästar eller spänstigt övermodiga, viktlösa hästar i flygande språng.
Grova yxhuggI verkstaden på Nygatan i Linköping skapas också lugna svarta älgar. Ormlånga, smala män och röda tomteliknande sagogubbar. Färgade älgar med stora mular. Svartklädda gubbyråkrater med bleka ansikten.
Vilken är din favoritfigur?
- Kråkan och korpen.
Du lär ha tillverkat din östgötska älg "Odjuret" i 30 000 exemplar. Hur pallar du?
- Jag har ju hållit på i fjorton år och det var min första produkt och var skitglad över att så många ville köpa den och att jag kunde tjäna pengar på figuren. Då satt jag tio timmar om dagen och skar och drabbades av tennisarmbåge. Visst var det enformigt i början eftersom alla ville ha Odjuret. Hade jag då vetat att det skulle bli så många kanske jag hade lagt ner figuren.
Hur har du utvecklats från Odjuret till 2011?
- Jag har kvar några av de första Odjuren och visst var de taffligare än de senare men de har också sin charm. I dag jobbar jag mer med yxa och grövre former och figurer.
Har du några förebilder?
- Döderhultar?n och några andra träskulptörer, men de är inte så kända i Sverige. Jag inspireras mycket av naturen och människor som jag ser på stan.