Anton, 15, från Linköping som Corren rapporterat om, omhändertogs av socialförvaltningen och placerades på behandlingshem i Sörmland. Två gånger kunde han rymma.
När han hittades tre månader senare placerades han i familjehem, där föreståndaren låste honom ute och då rymde Anton igen. Sedan dess är han på rymmen utan skola eller omsorg och är internationellt efterlyst.
Socialförvaltningen har ansvaret för Anton genom beslutet att omhänderta honom. Ewa Pettersson, avdelningschef för individ- och familjeomsorgen, säger till Corren att myndigheten gör allt den kan för att försvunna personer ska återfinnas. Samtidigt medger hon att en person egentligen kan hålla sig undan hur länge som helst.
– Det går inte att säga att det finns någon bortre gräns för hur länge man kan vara borta. Det medel vi har att ta till är att ligga på polisen och be dem hjälpa oss. Vi försöker skapa kontakt med personen, och tipsa polisen om var personen kan finnas, säger Ewa Pettersson.
Fysisk hämtning får endast utföras av polisen. Polisen är dock beroende av uppgifter från socialförvaltningen om var en person kan finnas. Det finns misstankar om att Anton finns i Närke där han har anhöriga. Socialförvaltningen har begärt hjälp av polisen där.
– Men ibland har polisen inte tid att åka direkt och knacka på hos folk, säger Ewa Pettersson.
Henrik Dahlström, vakthavande befäl vid polisen i Örebro, säger till Corren att det inte bara handlar om tid. Polisen måste ha uppgifter för att formulera en välgrundad misstanke om var den försvunne finns, för besök eller husrannsakan.
– Vi får inte gå in på adresser bara för att kolla om en person kanske är där. Enbart det faktum att man är anhörig är inte tillräcklig grund, säger han.
Enligt Ewa Pettersson minskar socialtjänstens engagemang inte för att tiden går.
– Vi lägger aldrig ned några sådana här ärenden, säger hon.
Anton är långt ifrån ensam om att rymma från en placering som socialförvaltningen i Linköping har beslutat om. Avbrotten, som socialförvaltningen internt kallar för ”sammanbrott”, är nu så många att myndigheten just har tillsatt en utredare som ska kartlägga främst ungdomar på HVB-hem där sammanbrott skett.
”Sammanbrotten tenderar att öka och orsakerna varierar” skriver socialförvaltningen i en rapport. Rymningar är en orsak. En annan kan vara att socialförvaltningen inte haft tillräckligt bra underlag och gjort en placering på fel sorts HVB-hem, enligt myndigheten.