Sonya Zlatev började på Liu år 2020. Om mindre än två månader tar hon sin psykologexamen.
24-åriga Sonya Zlatev har alltid varit nyfiken på hur människor fungerar. Att hon hade vänner på gymnasiet som kämpade med psykisk ohälsa var något som fick henne ännu mer intresserad av ämnet.
– Jag har alltid varit vännen som varit där, och känt mig lite hjälplös. Jag har sagt: "du måste prata med nån", men inte vetat vad mer jag kan göra. Att föreställa mig att jag i framtiden skulle kunna vara den personen som vet vad man ska göra i sådana situationer kändes väldigt inspirerande, säger hon.
Efter att ha tagit studenten läste hon en fristående kurs i psykologi, och sedan dess har hon varit fast.
– Det föll på plats för mig. Allting var intressant!
Sonya Zlatev är uppvuxen i Lund, men ville se nåt annat efter gymnasiet. På lagom avstånd från hemstaden, och med ett psykologprogram hon hört gott om, låg Linköping.
Nu har hon snart bott här i fem år, och om mindre än två månader är hon färdig med psykologstudierna. Efter det väntar nästa stora äventyr – att faktiskt börja jobba.
I Tinnerbäckshuset, som tillhör US i Linköping, finns den psykiatriska kliniken. Här skulle Sonya Zlatev gärna börja jobba efter sin examen.
Men det är inte helt enkelt. För att bli legitimerad psykolog måste man först genomföra praktiskt tjänstgöring för psykologer – så kallad PTP. Det motsvarar ett års heltidsarbete där man jobbar under eget yrkesansvar, men får stöd av handledare.
Problemet för Sonya och många av hennes klasskamrater är att det finns så få lediga PTP-tjänster hos regionerna. Svaret på ansökningar blir ofta att man inte har råd att anställa, berättar Sonya, som har sökt tjänster över hela landet.
– Jag har sökt i Gällivare och var tvungen att googla var staden ligger, säger hon och fortsätter.
– Så allt ifrån Skåne, Trelleborg, upp till Norrbotten. Tidigare har man sagt att söktrycket har varit högt i storstäderna – Malmö, Göteborg, Stockholm – men nu är det även i städer där det inte finns universitet med psykologprogram.
Sonya Zlatev är 24 år och uppvuxen i Lund. Hon kan tänka sig att flytta i stort sett var som helst i landet för att få en PTP-tjänst.
På drygt två månader har hon skickat in 70 ansökningar till sammanlagt 140 tjänster, utan framgång. Inte ens hemma i Lund, där hon sommarjobbat som psykologassistent, har hennes ansträngningar lyckats.
– Man känner sig väldigt frustrerad. Det finns ett så stort behov, man hör om köerna inom barn- och ungdomspsykiatrin, att det är hundratals i kö, och man vill vara där och hjälpa till.
Samtidigt påpekar hon att hon själv har en fördel, som kan ta jobb där de finns.
– Alla har ju inte den möjligheten. Vissa har familj och kan inte flytta.
Niclas Lindahl är HR-direktör på Region Östergötland.
I Region Östergötland har antalet PTP-tjänster tidigare legat på mellan 25 och 30 årligen. Efter sparkraven som kom förra året, med varsel och uppsägningar, sjönk siffran till tre. Hur många PTP-tjänster det blir i år återstår att se.
– Vi måste ha förståelse för att verksamheten nu fokuserar på att skapa en robust arbetsorganisation utifrån de reduceringar som varit, säger regionens HR-direktör Niclas Lindahl.
Han hoppas ändå att det ska bli något fler än 2024.
– Runt tio hoppas vi i alla fall på.
"Man hoppas ju att PTP-krisen kommer att lösa sig. Men det kan bli väldigt långsiktiga problem", säger Sonya Zlatev. Hon är orolig för att köerna till psykiatrin nu kommer att bli längre.
För Sonya är drömmen att få jobba inom barn- och ungdomspsykiatrin. Men som hon uttrycker det själv går det inte att vara petig i nuläget. Om hon inte skulle få napp nu till hösten så finns det flera jobb som hon kan tänka sig, i väntan på den där PTP-tjänsten.
– Eftersom jag är speciellt intresserad av barn så kanske jag hade kunnat jobba som vikarie i skolan, eller inom LSS där man träffar olika människor. När man inte kan göra så mycket annat, så är det väl det bästa man kan göra av tiden.