– Det var väldigt nervöst. Mitt i natten och tänk om någon skulle komma på oss! Men vi valde bara olåsta containrar och bröt oss inte in någonstans, hoppade inte över några stängsel, berättar Alexander Rudensten, som tillsammans med fem klasskamrater gjort filmen "Hållbar Inveckling – en dokumentär om onödigt matavfall i Sverige".
Till sin hjälp tog studenterna två erfarna "dumpsterdivers" (sopdykare) i Norrköping. Dumpsterdiving är en subkultur som via slutna facebookgrupper delar sina erfarenheter och tipsar varandra.
Det handlar om att ta till vara mat som är fullt tjänlig. Mat som antingen eldas upp med andra sopor eller blir tillbiogas, beroende på om maten slängs med annat eller i särkilda avfallskvarnar för biogas.
Sopdykare "Benjamin" i filmen berättar:
– Vi är skygga. Risken att någon ringer polisen finns alltid, det här är ju en form av samhällsohyfs. Rika världens sätt att leva bygger på en överkonsumtion. Här finns ett gigantiskt överflöd att utnyttja. Jag gör det här så ofta jag kan och orkar.
I skydd av luvtröjor och nattens mörker, beväpnade med ficklampor och skarp blick, hittar de i filmen gravad lax, hamburgare, choklad, frukt och grönsaker, påssåser . . . som inte ens gått ut. Och mängder av nybakat, färskt bröd som bakats i butikerna men inte sålts vid stängningsdags.
Idén till skolprojektet kom från studenten Lisa Johansson som jobbat i skobutik och vet att när skor reklameras så strimlas de sönder i stället för att reas ut. Slöseriet finns överallt, i alla branscher.
Matsvinnet engagerar flest. Dagens högteknologiska livsmedelsframställning är dessutom en gigantisk miljöbov och står, enligt naturvårdsverket, för 50 procent av den totala övergödningen och 25 procent av den totala miljöpåverkan. Skulle svinnet minska med en femtedel blir den samhällsekonomiska vinsten över 20 miljarder kronor.
Alltså: Med stora mängder giftiga bekämpningsmedel och bränsle producerar, förädlar och transporterar vi mat – som vi sedan slänger.
"Bäst före" är ingen fastlagd vetenskap, utan en rekommendation från tillverkaren. Som gärna ser att vi slänger mat och köper nytt. Hjulen måste snurra.
Allt det här ville studenterna sätta fingret på med sin film. På köpet fick de en ny medvetenhet om sitt eget förhållande kring mat. Slentrianmässigt är det lätt att slänga mjölken som gick ut i går, istället för att lukta och smaka på den. Dålig mat luktar och smakar illa, men mycket av det som slängs håller sig dagar, veckor, månader och ibland år efter det påstådda "bäst före"-datumet.
– Jag slängde inte mycket tidigare heller, men jag slänger ännu mindre efter att vi gjorde filmen, säger Alexander.
Det var i början av maj som gänget smög sig ut vid midnatt en fredagskväll i Norrköping. Deras anlitade proffs kunde tala om vilka containrar som inte är inlåsta bakom stängsel eller försedda med kättingar, allt för att minimera åtalsrisken. Och att lämna det snyggt och prydligt efter sig är en hederskodex. Butiker som är "snälla" och har öppna containrar ska inte behöva få problem efter sopdykarnas letande.
– Det var hamburgare, stora säckar med färskt bröd, mängder av grönsaker, rökt skinka . . . vi var jättenöjda och totalt upprymda efter våra dyk, säger Alexander.
Efter bara två containrar hade studenterna ett fint skafferi och transporterade maten till kocken Midas på restaurangen Papa Grappa i Norrköping.
Han tog sig an uppgiften och skapade en trerättersmeny som verkligen inte gick av för hackor.
Inbjudna var, förutom studenterna, ett av sopdykarproffsen samt en marknadschef för ett biogasföretag.
Tillsammans enades de om att maten var mycket god, att vi slänger på tok för mycket, att dumpsterdiving är positivt och att vi måste – måste! – försöka ta tillvara mer.
Biogas i all ära, men det är bättre att äta upp maten vi producerar än att köra bussar på den.