I Linköping är det varje år mellan 150 och 200 elever som inte når kunskapskraven i de nationella proven som används som kunskapsmätare. Trots att skolan, enligt ordförande i barn- och ungdomsnämnden, Catharina Rosencrantz (M), är bra på att hitta de här eleverna så har insatserna inte gett resultat. Nu ska nämnden i ett utvecklingsprojekt under tre år, öka kunskapen och kompetensen kring hur man bäst hjälper varje elev.
Större delen av pengarna – 21 miljoner – vill nämnden ha av kommunstyrelsen, resten betalas av nämndens egna pengar.
– Vi behöver lära oss vilken metod, vilka tekniker och vilket sätt som är bäst att jobba på. Den kunskapen behöver öka i skolan, säger Catharina Rosencrantz.
Hela projektet har en inriktning på kompetenssatsning, aktuell forskning och metodutveckling.
Satsningen ska börja redan i förskolan med specialpedagoger/speciallärare – som genom projektet – har fått särskild kunskap i hur man ger varje barn rätt förutsättningar för att kunna lära sig.
Det här handlar om att göra rätt saker i rätt tid, det vill säga tidigt enligt Rosencrantz.
Att satsa på utbildning ger också effekter under lång tid, det här inte handlar om tillfälliga insatser, hävdar hon.
Den socialdemokratiska oppositionen röstade ja till satsningen men är ändå starkt kritiska.
Vice ordförande i barn- och ungdomsnämnden Jakob Björneke (S) drar sig inte för att kalla det hela en stor bluff.
– Man presenterar det som satsningar på skolan, samtidigt som man sparar ännu mer pengar på samma skola, säger han.
Kommunen ger pengar med ena handen och tar med den andra. Totalt, med de förslag till besparingar som nu finns – en procent på nämndens budget – ska nämnden spara 48 miljoner, men får tillbaka 21 miljoner, hävdar Björneke.
Barn- och ungdomsnämnden har även de senaste åren sparat en procent vilket har bidragit till kommunens överskott. Det stora problemet, enligt Björneke, är att de pengar som försvunnit varit permanenta medel men det som kommer tillbaka är projektpengar.
– Det stora problemet inom skolan är ju inte avsaknaden av projekt utan bristen på långsiktighet och basnivåer.
Men varför säger ni i så fall inte nej till förslaget?
– Jag tycker att det här är buffel och båg, men jag säger inte nej till pengar. Det är sämre att sitta med bara besparing.