Mykhailo Khomenushko, som stridit vid frontlinjen i kriget, är en av två ukrainska soldater som den senaste tiden blivit opererade på Linköpings universitetssjukhus. Han har svåra splitterskador i höger armbåge. Skador som krävt – och kräver – specialistvård.
– En stor del av Mykhailos armbågsled var helt enkelt borta, berättar Johann Zdolsek, plastikkirurg på US, och visar röntgenbilder över hans patients arm. Han pekar och förklarar vad vi ser.
– Överarmsbenet var brutet men där finns alla delar. Men när det gäller övre delen av underarmsbenen saknas delar.
På US har en kirurg flyttat en benbit från Mykhailos underben, trimmat ner det och placerat det i armen. Från underbenet har man också tagit med blodkärl som sedan skarvats på de kärl som redan finns i armen. Det handlar om en, minst sagt, stor operation som tog 14 timmar att genomföra.
Johann Zdolsek visar ännu en röntgenbild, tagen efter operationen. 17 skruvar syns gå kors och tvärs genom skelettet i armen. Johanns kollega, ortopeden Jens Nestorsson, säger att operationen bara är startskottet för en rehabilitering som kommer att pågå under lång tid framöver.
– Nästa steg är att få det här att läka. Det finns risk att det inte läker alls eller att det läker för mycket. Om allt går som det ska så kommer man sätta in en protes i armbågen för att få rörlighet i den.
Tidigast om ett år kommer sjukvården kunna bedöma slutresultatet. Full rörlighet kommer Mykhailo aldrig få tillbaka.
– Själva benet är egentligen det minsta problemet. Allt handlar om vad som sker med mjukdelarna i armen, som muskler och senband. Det här är en jättelång resa.
Men hur hamnar egentligen en ukrainsk soldat på ett universitetssjukhus i Sverige? För att få svar måste vi zooma ut lite.
I normalfallet skulle Mykhailo utan problem kunna få vården han behöver i sitt hemland. Kunskapen kring den här typen av operationer finns även där. Men av naturliga orsaker har den ukrainska sjukvården satts under ett extremt tryck de senaste månaderna.
– Så många svåra skador som man har haft sedan kriget bröt ut, det fixar inte sjukvården i Ukraina, säger Johann Zdolsek.
Sedan några månader tillbaka skickar Ukraina och Polen listor över patienter de inte kan ta hand om till det europeiska organet EWRS. De, i sin tur, kontaktar de olika europeiska länderna med förfrågningar om de kan ta emot patienter med olika former av vårdbehov. Det är Katastrofmedicinskt centrum i Linköping som är Sveriges koordinator och som tillsammans med universitetssjukhusen avgör vilka patienter man kan ta emot och var dessa ska placeras.
Hur känns det här för er, att kunna hjälpa till på det här sättet?
– Jag tycker det är fantastiskt att vi får möjligheten att göra det här. Att kunna kan få hjälpa till på det här sättet med det som vi är bäst på, säger Johann Zdolsek.
Jens Nestorsson fyller i:
– Jag håller med. Jag är också jätteimponerad av Mykhailo och hans styrka i det här.
Än återstår mycket vård för Mykhailo, men klart är att den ukrainska soldaten är mycket nöjd med hur han tagits om hand i Linköping hittills.
– Jag är såklart jätteglad över det här. Mina läkare hemma i Ukraina har kollat på bilderna efter operationen och tycker att det ser jättebra ut.