Det var spökvandring, arrangerad av Linköpings guideklubb, som stod på schemat under torsdagskvällen.
Eva Lindgren, ordföranden, var ordentligt taggad innan den första gruppen av besökare släpptes iväg.
– Det kommer att hända massor med otäcka grejer. Eller halvotäcka. Det ligger liksom i luften.
– Känner du inte det?
För att förstärka känslan av det obehagliga fortsatte hon:
– Vi har troll här inne som tycker att staden breder ut sig för mycket och att skogen blir för trång.
– Det gillar dom inte.
– Sedan har vi en lärare som går omkring som en osalig ande. Hon hittar inte hem.
Vandringen startade 17.30 och grupperna släpptes iväg med tio minuters mellanrum.
Ledsagade av gengångare eller spöken stannade man till vid olika stationer där höstluften nästan vibrerade av spänning.
– Vi tror att det kan bli upp emot 450 besökare och det är fantastiskt roligt, sa Eva Lindgren när det första gänget traskat iväg i hälarna på pigan Stina, spelad av Ellinor Collin.
– Det är en del läskigheter som väntar oss, sa hon och smålog.
Elin Sparre, sex år, förklarade att hon inte var särskilt rädd.
Bara lite.
– Jag tror inte på spöken. Det är folk som klätt ut sig, sa hon och lät bestämd på rösten.
Lika kavata var syskonen Siri och Bob Olsson, nio och sju år.
De såg fram mot promenaden i Gamla Linköping.
Men rädda?
Nää...