Ullevileden ska förbinda Tornby och Mörtlösa. Vägen beräknas vara klar sommaren 2026.
Under marken mellan Tornby och Stångån döljer sig mellan 120 000 och 150 000 kubikmeter sopor. De hamnade här mellan 1948 och 1953, när torrlagda delar av ån fylldes med hushållssopor och industriavfall. Torrfårorna hade uppstått när ån/kanalen rätats för att underlätta för sjöfarten. Sopor tippades också i gropar där det tidigare brutits lera.
Många decennier senare, 2009, hade deponin fallit i glömska, åtminstone på kommunförvaltningen. Tippen dök upp som en obehaglig överraskning när det var dags att planera för Ullevileden. Riksantikvarieämbetet kallades dit för att göra arkeologiska undersökningar, men i stället för att hitta järnåldersbosättningar satte man spaden rakt ner i en sörja av gamla sopor.
Miljöskyddsinspektör Torgny Sylvan jämför konsistensen på deponin med en rabarberpaj.
– På 1950-talet täckte man över deponin med lera. Idag är det är som en skorpa, en krusta, ovanpå en vattenfylld sörja, säger han.
En blöt sörja med avfall alldeles intill Stångån – som ju rinner ut i Roxen – låter som ett allvarligt miljöproblem. Men faktum är att de mätningar som gjorts sedan soptippen återupptäcktes inte visar på några stora utsläpp. Leran runtom soporna är väldigt tät, berättar Torgny Sylvan.
– Fläckvis är det utsläpp som är mätbara, men de är extremt små och inte oroväckande, säger han.
Att schakta bort deponin skulle vara dyrt – runt 110 miljoner kronor, enligt en utredning som gjordes 2012 av konsultföretaget Tyréns. En sådan åtgärd riskerar dessutom att leda till större utsläpp, så därför har bedömningen varit att det är bäst att låta soporna ligga kvar.
Nu ska Ullevileden byggas rakt över soptippen. Men Torgny Sylvan är inte särskilt orolig att det ska leda till stora utsläpp i Stångån.
– Det har tagits fram ett kontrollprogram som minutiöst kommer att bevaka alla möjliga risker. Jag känner mig trygg i att det ger kommunen möjlighet att tidigt se om något skulle gå fel, säger han.
Per Oldfeldt, kommunens projektledare för Ullevileden, berättar att vägbanken kommer att vila på pålar. Detta för att inte orsaka ett tryck på deponin.
– Pålarna kommer att gå genom deponin. Men bedömningen är att leran är av sådan karaktär att den kommer att täta runt pålarna, säger Per Oldfeldt.
"Vägbanken kommer att vila på pålar för att avlasta marktrycket på deponin", berättar kommunens projektledare Per Oldfeldt.