Sockerbrukets huvudbyggnad var när den stod klar hösten 1905 Linköpings största byggnad. Den var till och med något längre än domkyrkan. Sockerbruket hade också stadens högsta fabriksskorsten.
Vår stad
Hagberg utlovade hundratals nya arbetstillfällen liksom att staden skulle få goda skatteintäkter. Vidare skulle transporterna till fabriken gynna såväl hamnen som det smalspåriga järnvägslinjerna runt Linköping. Kanske lockades herrarna till ett snabbt agerande av att Hagberg även fört motsvarande diskussioner med intressenter i Norrköping.
Herrarna Karlsson, Nilson, Samuelson och Sylwan motionerade till stadsfullmäktige, där samtliga fyra ingick, med föreslaget att staden skulle för 10 öre per kvm sälja mark norr om nuvarande kraftvärmeverket. Motionen behandlades vid fullmäktiges februarisammanträde 1905. Motionärerna hade ordnat så att såväl drätselkammaren som beredningsutskottet i förväg tillstyrkt motionen.
Kritikerna hävdade att markpriset var symboliskt då granntomten sålts för 25 öre per kvadratmeter. Efter votering blev dock beslutet att motionen tillstyrktes.
Den 4 mars 1905 konstituerandes bolaget. Två dagar senare startade byggnationen med hundra man engagerade. Ritningarna var, liksom den maskinella utrustningen, köpta i Tyskland. Byggnadsarbetena pågick dygnet runt, nattetid i elektrisk belysning. En tidning skrev att arbetet bedrevs i ”amerikansk fart och med amerikanska metoder”.
Sockerbruket låg invid Nykvarnsparken. Merparten av transporterna till fabriken gick per järnväg, därav alla stickspår som ledde till fabriken. Transporterna från bruket gick per båt längs Göta kanal. Bild från 1929.
Prissättningen av marken överklagades. Länsstyrelsens avslog klagomålet. Då överklagades ärendet till Justitiekanslern vars beslut blev en veritabel kalldusch. Köpet upphävdes eftersom drätselkammaren och beredningsutskottet hade behandlat ärendet utan att fullmäktige remitterat det. Bolaget höll således på att bygga fabriken på mark de inte ägde.
Stadsfullmäktige tvingades då att i laga ordning remittera ärendet. Vid ett extra fullmäktigesammanträde den 13 oktober såldes marken för 10 öre kvm. Då hade fabriken redan varit i drift i en dryg vecka. Först en månad senare kunde markköpet ordnas upp.
Nästan från start översteg värdet av de varor Sockerbruket producerade alla andra företags i staden. Ännu 1914 var värdet dubbelt så stort som tvåan ASJ:s.
1988 revs flertalet av sockerbrukets byggnader. Idag återstår bara kontorsbyggnaden på Oskarsgatan och ett magasin i Gamla Linköping. Även Sockerbruksgatan, som gick i fotots högra kant, har lagts igen.
Sockerbruket hade genom åren 50–70 helårsanställda, för att under höstarnas kampanjer sysselsätta ytterligare uppemot 250 man. Dessutom fick cirka två hundra skolbarn sommararbete med att rensa betor på åkrarna.
Den 4 mars 1955, på bolagets 50-årsdag, kom beskedet att fabriken skulle läggas ned.