För att ta reda på hur arbetsförhållandena är för några av Linköpings yrkeschaufförer gav sig Corren ut på en kortare busstur. Visserligen inte i värsta rusningstrafiken – men groparna, de blinkade pilarna och varningsmärken för ojämn väg finns där även en blåsig måndagsförmiddag.
Vi kliver på buss nummer tre vid kyrkogården på Malmslättsvägen, hållplats Parkgatan, i riktning mot resecentrum. Chauffören för dagen är Hishyar Tovi och han har kört buss i Linköping i ett och halvt år.
På frågan hur det är att köra buss på uppgrävda gator svarar han:
– Det är jobbigt, det är inte lätt. Men det är inte svårt om man är försiktig. Man måste tänka på arbetarna också och de gör det bättre.
Vi hinner inte längre än till nästa stopp förrän problemen visar sig vid Barnhemsgatan. Hållplatsen ligger strax efter ett vägarbete och där ska en kvinna med barnvagn stiga på bussen. Hishyar Tovi gör så gott han kan, men bussen kommer ändå in ett tiotal meter efter hållplatsen. Kvinnan får dra ut vagnen i gräset för att komma på.
– Jag kan inte göra bättre faktiskt. De har blockerat hela hållplatsen, säger Hishyar Tovi.
– Gick det bra? ropar han sedan till kvinnan.
Chaufförens förståelse för vägarbetarna är stor, men han tycker att de ibland glömmer bort bussarnas storlek.
– En fil är alltid öppen, de stänger inte helt och hållet. Men det är trångt, de tänker inte på stora fordon, säger Hishyar Tovi.
Han tycker att passagerarna är mycket toleranta. Han har inte tagit emot några klagomål alls, trots att bussen blir sen mellan varven.
Särskilt linje ett mellan resecentrum och Trädgårdstorget blir ofta några minuter sen. Värst är det mellan klockan 07 och 08 respektive mellan klockan 15.30 och 16.30, menar Hishyar Tovi.
Ytterligare två chaufförer vid resecentrum berättar att uppgrävda gator innebär förseningar, men att det är inte något större bekymmer.
– Det är skillnad och vi kommer sent till kunden, säger taxichauffören Karim Behnamon.
Ibland upp till 20 minuter, berättar han.
På Järnvägsgatan framför resecentrum lagar ett gäng vägarbetare trafikljusen och lägger sensorer i marken. När de får höra att det handlar om vägarbeten i Linköping utbrister en anonym sådan glatt:
– Ah, Grävköping!
Sedan blir det plötsligt dramatik. En cyklist kastas brutalt i backen av den tillfälliga – och allt för höga – asfaltkanten vid övergångsstället. Med ömma armbågar linkar han från platsen och det är bara att konstatera att vägarbetena skördar sina offer, även en blåsig måndagsförmiddag.