Året var 1994, året då Sverige tog brons i fotbolls-VM. Tjejerna spelade i ett korplag, tog på sig sina matchtröjor och tog en bild.
– Vi bodde i Linghem och laget hette först "Hönsgården", berättar Liz Myhrinder. Sedan blev vi lite kaxigare, kan man lugnt säga, och döpte om oss till "Dreamteam".
När gänget en gång åkte på en Åbokryssning bar de tröjorna ombord på båten.
– Det var ju ett praktiskt sätt att hålla koll på var alla var, säger Liz.
Tjejerna har hållit ihop genom åren och firade midsommarhelgen tillsammans i Svartmåla. I år ett firande med förlängning för att de skulle kunna heja fram Sverige mot Tyskland på midsommardagen. Göra en repris från 1994, men den här gången ihop med sina familjer.
– Vi plockade fram våra gamla matchtröjor, som egentligen passar bättre nu än för 24 år sedan, säger Liz.
1994 var det modernt att bära cykelbyxor till tröjorna, som gärna skulle gå ned till halva låren. Därför är alla tröjor i L-storlek. De var sponsrade av dåvarande Svarta Tjuren och har nattklubbens logga på ryggen.
Ingen av dem spelar själva fotboll i dag, men flera av dem är ungdomstränare i flickfotbollslag. Lag som det går riktigt bra för.
När nu Sverige har bjudit på flera skrällar lär tjejerna sammanstråla igen, för att heja.
– Det ser riktigt ljust ut för Sverige och jag är jätteimponerad. Det blir minst ett brons igen, spår Liz.
Hejandet sker förstås i samma tröjor, som har marinerats i garderoberna i 24 år, men tydligen är attraktiva. En av dem blev nyligen erbjuden 3 000 kronor och tre stora stark för sin av en okänd man på stan.