– Vi måste diskutera hur vi ska jobba med avhopparna på olika nivåer, beroende på vilka positioner de har haft i kriminella gäng, säger Anita Lhådö, socialchef i Linköping och ledare för sociala insatsgruppen (SIG).
En färsk rapport från Centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet har undersökt hur det gått för Linköpings insatsgrupp sedan den bildades 2011.
I gruppen ingår bland andra representanter för polisen, socialtjänsten, arbetsförmedlingen, skolan och kronofogden. Forskaren Kerstin Johansson har intervjuat de medverkande och rapporten visar att de anser sig ha fått till ett fungerande arbetssätt.
Men fortfarande har varken sociala insatsgruppen, socialtjänsten, forskaren eller någon annan kartlagt hur tonåringarna själva ser på saken – eller utvärderat hur det gått för dem när kontakten med SIG upphört.
– Det hade varit bra. Men etiska aspekter har gjort det svårt, säger gruppens samordnare Tomas Flygare.
Nu pågår en nationell kartläggning av sociala insatsgrupper på Socialstyrelsen och då intervjuas deltagande ungdomar. Men den blir inte klar förrän 2017.
När Corren 2013 kartlade de kriminella nätverken i Östergötland intervjuade vi avhopparen ”Mikael”, 26, som kritiserade sociala insatsgruppen för bristande stöd och trögt agerande. I fängelset hade Mikael bestämt sig för att lämna det kriminella nätverk han ingick i men när han muckade fick han inte det stöd han tyckt att SIG-representanterna utlovat.
– Det lät ju så jävla bra. Jag fick höra att jag skulle få deras hjälp med att hitta bostad och jobb. Men jag kom ut till ingenting, sa Mikael.
I bostadsbristens Linköping stod nymuckade Mikael lågt i kurs hos hyresvärdar. Han befarade att han skulle tvingas anta erbjudandet från det kriminella nätverket om en svart lägenhet och svarta pengar.
Kerstin Johanssons rapport visar att SIG alltjämt har problem med att bistå ungdomar i jakt på bostad och arbete.
Några av intervjupersonerna i rapporten menar att SIG:s viktigaste uppdrag är att fokusera på ungdomar i riskzonen för ett kriminellt liv. Andra menar att det viktigaste är att få etablerade gängkriminella att hoppa av.
En medarbetare säger att fokus ändå ligger på brottsförebyggande arbete och att det kan bero på att avhopparna kräver mycket större resurser.
Linköping har sedan 2011 ansetts som förebild i arbetet med insatsgrupper. Under åren har flertalet kommuner och även Rikspolisstyrelsen gjort studiebesök.