Svårt ord bättre än lätt

Några läsare har hört av sig apropå förra veckans diskussion om svåra eller onödiga ord. Fritz Widqvist poängterar att det avgörande är vem man vänder sig till. Man bör ha klart för sig vem som ska läsa och välja sitt språk därefter. Det är en helt riktig hållning. Problemet är att när man skriver i en dagstidning vet man inte riktigt vem som läser - eller rättare sagt så vet man att det är en väldigt brokig skara av människor som läser. Hur ska man då välja orden? Normalt måste principen vara att enkelheten väljs.
Men vad är enkelt, och när blir enkelheten torftighet? Per Westling som är it-konsult skriver om ordet implementera, som diskuterades i spalten i lördags. Införa lanserades som ett alternativ. I Per Westlings bransch skulle det inte fungera, skriver han. Implementera betyder att göra ett dataprogram körbart, berättar han. Att införa ett dataprogram betyder att ta det i bruk i en verksamhet.
Här går det alltså inte att använda införa som synonymt begrepp.
Exemplet visar att ju mer specifikt sammanhang, desto mindre skäl att undvika svåra ord.
Per Westling har också ett exempel som visar svårigheten med tidningsspråket: ordet coverband. Lätt eller svårt? För de yngre läsarna är det nog lättbegripligt, men kanske inte för de äldre.
Det är förstås som han skriver, att man på ledarsidan, kultursidan, sporten och så vidare hittar ord som hör till just det området, men som kanske är svåra för den som inte är intresserad. Och så måste det få vara.
NYTT ORD. Inom vården används initialförkortningen FAR, som står för "fysisk aktivitet på recept". Det innebär att patienten får ordination på en aktivitet som ska utföras, exempelvis promenader. Ett närliggande begrepp är FYSS, "fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling".
I takt med att begreppen inlemmas allt mer i allmänspråket verkar det rimligt att skriva dem med små bokstäver, särskilt om de uttalas som vanliga ord och inte bokstav för bokstav.
GRATIS? På väg till arbetet passerar jag en restaurang med en intressant skylt: "Gratis biljard för betalande gäster."
Hur är det nu det brukar heta? Det finns inga gratis luncher.
Uttrycket free lunch användes redan på 1800-talet i USA, berättar boken "Bevingat". Det innebar att man till ölen fick en lunch bestående av chips och annat törstframkallande.
Nationalekonomen Milton Friedman lyfte fram slagordet "There is no such thing as a free lunch" på 1970-talet. Han skrev även en bok med den titeln. Politikerna Margaret Thatcher och Ronald Reagan hörde till dem som använde uttrycket.
Innebörden är den att man inte får någonting för ingenting.
Eller som Mona Sahlin sade när hon på 1990-talet försvarade nedskärningar i den offentliga sektorn i Sverige: "Godiset är slut."

Svårt ord bättre än lätt - ibland