Att mamman kallades för gnällig är en av de saker som syskonen Thomas och Annica kritiserat boendet för. Vilken människosyn har man då, undrar de.
Mammans dödsfall kom oväntat för de båda syskonen. Även om hon var 88 år så var hon inte sjuk och den information de fått från Ekbacken, den tid hon var där, var att hon mådde och sov bra.
Så de var lite i chock när de kom för att ta ett sista farväl av sin mor. De fick leta en stund innan de hittade tre ur personalen i personalrummet. Inne hos mamman fick de nästa obehagliga överraskning. Ingen hade tagit hand om henne. Hon låg i sin säng med vidöppna ögon som Thomas fick försöka stänga.
Inget var gjort.
Enligt personalen hade de inte hunnit göra något eftersom de väntat på läkaren.
– Jag frågade efter något ljus, men ingen visste något. De letade i skåp och hyllor. Det var som att det var första gången någon dog där. Det kändes helt absurt, säger Annica.
Mamman som var 88 år hade klarat sig själv fram till några månader före dödsfallet. Efter två fallolyckor fick hon plats på ett korttidsboende på Kärna vårdboende i väntan på en plats på ett äldreboende.
Kärna väckte hopp hos dem.
– Det var så bra, maten var så god och mamma trivdes och gick till och med upp några kilo, berättar Annica.
Syskonen bläddrar bland dokument och mejl som de samlat på sig efter mammans död. De har framfört kritik till ansvariga för boendet och också skickat mejl till kommunens äldreombudsman.
Ekbacken, som drivs av kommunens organisation, Leanlink, var precis det boende som syskonen önskat till sin mamma. De var mycket positiva. Men under sin korta tid där var mamman orolig och ville tillbaka till Kärna. Hon berättade för Annica om unga män som jobbade på natten, som tog hårt i henne och inte var snälla.
Dagpersonalen upptäckte också, och rapporterade, ett oförklarligt blåmärke på mammans ena arm, men när man undersökte saken hittade man inget. ”Vid samtal med berörda omvårdnadspersonal har ingen information framkommit om någon eventuell händelse... Inga avvikelser har dokumenterats gällande detta”, skriver ledningen i ett svar efter utredningen.
Syskonen är också kritiska till att de fick höra att mamman mådde och sov bra.
Men det var inte sant. Larmlistorna visar att mamman larmade hela nätterna.
Thomas skakar på huvudet.
Han var hos sin mamma några timmar den kväll som blev hennes sista och han blev kvar när hon skulle äta.
– På tallriken låg några bitar av en uppvärmd pizza, typ Billyspizza som man kör i mikron. Inget mer, ingen grönsak, ingenting, säger han.
Annica är arg.
– Är det mat att ge gamla människor? Det är ju inte heller så att mat och boende är gratis. De gamla betalar för allt.
På kvällen sa mamman att hon kände sig sjuk och ville till akuten. Thomas kontaktade personalen och fick till sin förvåning svaret; de brukar bli lite extra gnälliga när anhöriga är här.
– Vilken människosyn har man om man säger så?
Han fick i alla fall ett löfte om att mamman skulle få extra tillsyn under natten. I dag önskar han att han själv tagit henne till sjukhus. Det hade kanske inte ändrat något, vilket inte är poängen. Utan mera att man då hade lyssnat på hennes önskan om hjälp, känner han.
I stället lämnades hon med sin ångest och oro, konstaterar de båda syskonen. De är påtagligt ledsna när de pratar om det. De vet att dödsorsaken handlade om hjärtat men plågas av att de inte vet hur hon dog och att hon fick dö ensam.
Det de fick veta var att personalen på morgonen funnit mamman död, stående på knä, lutad över sin rollator med en hand på en byrå, berättar Annica.
De vet att mamman larmade sista gången 03 när en personal fann henne påklädd i sitt rum. Efter detta dokumenteras inget mer larm och strax efter klockan 10 på förmiddagen ringer sköterskan och berättar att personalen funnit mamman död tidigare på morgonen.
Syskonen har fört fram flera klagomål som Ekbacken har svarat på. När det gäller själva dödsfallet så skriver verksamhetschefen att de anhöriga borde har blivit informerade om att varken mamman eller rummet var i iordningställt enligt rutin. Personalen har också fått extra information om hur viktig sådan information är.
Förklaringen från boendet är att anhöriga kommit precis efter läkaren.
– Men personalen satt och pratade när vi kom, säger Annica, som inte tycker förklaringen håller.
När det gäller mammans vilja att komma till sjukhus skriver verksamhetschefen att den information och den bedömning som gjordes av mammans tillstånd under kvällen har skett enligt kvalitetssäkrad standard.