Westers handelsträdgård i Ljungsbro gick i släkten i cirka 150 år innan den lades ner 2006. Syskonen Åke och Gunilla – idag 80 respektive 79 år – föddes mer eller mindre in i verksamheten.
– När mamma och pappa var ute och jobbade fick jag passa telefonen. Jag var inte ens tio år när jag fick börja ta emot telefonordrar, minns Gunilla.
– Jag började jobba i ettårsåldern, kontrar storebror Åke.
Ettårsåldern?!
– Ja, det finns ett foto där jag plockar jordgubbar, 14 månader gammal. Från det att jag var 5–6 år hade jag egna odlingar. Jag sådde, skördade och sålde till farsan. Och jag följde med när han körde grönsaker till butikerna i Linköping. Vi levererade till mellan 50 och 70 butiker på den tiden.
Gunilla tog så småningom över handelsträdgården och drev den med sin make Frank. Åke hade en egen handelsträdgård några kilometer bort i Härna, nedanför Vreta klosterbacken. Den sålde han för ett år sedan och nu har båda syskonen återvänt till barndomsplatsen. I de nybyggda bostadsrättshusen har de köpt varsin lägenhet.
– Vi bor i samma trappuppgång. Man kan säga att vi sitter i mitt gamla växthus nu. Min lägenhet ligger precis där växthuset en gång låg, det som jag brukade arbeta i. Genom fönstret ser jag mitt barndomshem, konstaterar Gunilla.
Gunilla minns åren med handelsträdgården med stor värme.
– Alla kontakter med kunderna... Och det var så roligt på vårarna, när sticklingarna och sålådorna kom!
Var det inte vemodigt att sälja handelsträdgården och se växthusen rivas?
– Nej, det tyckte jag nog inte. Vi blev pensionärer. Och det hade blivit så dyrt att värma upp växthusen, så det var svårt att få jobb året om. Det hade krävts stora investeringar för att kunna fortsätta, säger Gunilla.
Beslutet att flytta från villa till lägenhet var inte självklart.
– Ingen av oss har bott i lägenhet förut och trodde kanske aldrig att vi skulle göra det. Men det har mognat fram och nu känns det helt rätt, säger Åke.
– Lägenheterna är så fina och påkostade. Jag har till och med två toaletter, trots att det bara är en tvårummare säger Gunilla.
Åke tillägger att platsen, nära Motala ström, är "en bra boplats".
– Det har folk tyckt i alla tider. Jag har själv hittat en gammal stenyxa nere vid vattnet. Det har alltid funnits fisk i strömmen och odlingsmark intill, så här har det nog alltid bott människor.