Rejäla stövlar på, hjälm med nätvisir och en tung röjsåg i händerna – det ser verkligen ut som om männen är på väg ut på ett "riktigt" jobb. Men så är det inte. Sådant naturvårdsarbete kräver sysselsättningsstöd av något slag.
Här ska sly och gräs röjas bort kring de unga ekplantorna i Tinnerö.
– En av de bästa platserna man kan ha som Fas 3-are, säger Dennis Andersson som är "lagkapten" för ett gäng motor- och röjsågare i eklandskapet.
– Här fick vi utbildning och sedan anställning, om än en tillfällig. Jag har jobbat i skogen förr, och det är det jag vill göra.
Dennis har viss erfarenhet av andra Fas 3-jobb. Han var på en idrottsförening tidigare.
– Vi fikade och pratade skit, säger han. Det här är tio gånger bättre. Här får jag jobba. Jag får vara ute. Jag gör lite nytta om dagarna. Vi fick ett jobb. Det tråkiga är att vi inte får stanna.
För så är det. Efter skogsjobbet går de sannolikt ut i arbetslöshet och då är de återigen Fas 3-are. Deras jobb är nämligen inte a-kassegrundande.
– Vi är många som undrar varför, säger Melker Moulin som är utbildad snickare. Fast jag antar att det skulle kosta för mycket att ge oss a-kassa. Det är väl så politikerna vill att samhället ska se ut: den som inte jobbar "på riktigt" ska inte få något heller.
Men det jobb ni gör är väl "på riktigt"?
– Det känns ju så. Det vi gör skulle inte bli gjort annars, och ändå behövs det. Folk får glädje av att vi har röjt upp vandringslederna och runt ekarna så att de klarar sig. Det känns meningsfullt.
Vad händer efter det här projektet? Har ni större chans att få jobb?
– Ja, säger både Dennis och Melker, vi har lärt oss mycket och fått behörighet att hantera röjsåg och motorsåg. Såklart chanserna ökar.
De är samtidigt medvetna om att det manuella arbetet i skogen hela tiden minskar.
– Det är en bransch på väg neråt, konstaterar Hans som också ingår i gänget. Det finns inga jobb.
Att det alltid finns långtidsarbetslösa att tillgå, som gör jobb och får betalt med hjälp av olika sysselsättningsstöd, bidrar förstås till att det aldrig skapas särskilt många jobb. Linköpings kommun drar nytta av de långtidsarbetslösas insatser.
– Det har alltid varit så att naturvården och friluftslivet ligger långt ner på politikernas priolista, säger Anders Jörneskog som är kommunekolog. De senaste åren har det snarast varit en nedrustning på de områdena.
Det finns ingen jättebudget att tillgå och inga fast anställda kommunalarbetare att tillgå.
– Vi köper tjänster av privata företag så långt pengarna räcker, och så använder vi billig arbetskraft när vi kan och det är folk i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Så har det alltid varit.