I fem års tid har hon arbetat med avhandlingen ”Rum, rytm, resande: genusperspektiv på järnvägsstationer” vid Linköpings universitet. Frågeställningen har varit hur människor upplever tågstationer med utgångspunkt i Kimstad pendeltågsstation, Norrköping tågstation och Stockholm centralstation.
Det visar sig att känslan av trygghet skiljer sig beroende på om den tillfrågade är man eller kvinna.
– För män handlar det ofta om risken att bli rånad eller indragen i slagsmål. Medan det finns en annan klang i botten i den otrygghet som kvinnor upplever. Där handlar det mer om rädslan att utsättas för sexuella övertramp, säger Ann-Charlotte Gilboa Runnvik.
Studien visar också att många män bär på en föreställning att de i rollen som man förväntas ingripa om något händer.
– Även det skapar en otrygghet. ”Det är skillnad på att vara man eller en mus”, som en man uttryckte det.
Platser som anses som särskilt otrygga är gångtunnlar till och från tågstationen. Tunneln vid Kimstad pendeltågsstation nämns som ett exempel på en plats som resenärer undviker under dygnets mörka timmar.
– Det handlar inte enbart om hur platsen ser ut, utan även om tidigare upplevelser som påverkar om man vill vara där eller inte. På morgonen när det är många pendlare känner man något helt annat än på kvällen när man är ensam.
I sin forskning har Ann-Charlotte Gilboa Runnvik även intervjuat planerare som tog med i beräkningen att tunneln skulle bli en trygg plats.
– De som planerar har kompetensen, men i den ekonomiska och politiska processen når man inte hela vägen fram.
Ann-Charlotte Gilboa Runnvik betonar vikten av att tänka rätt redan från början.
– Avsätt resurser och se över samarbetet mellan kommunen, Trafikverket och Östgötatrafiken i ett tidigt skede. För när byggnaden väl är på plats är det svårt att göra några större ändringar.
Trygghet kan handla om översikt över området, hur man tar sig fram till tågstationen, hur man går till perrongen och om det är lätt att sig från en plats som upplevs som otrygg.
– Det gäller att ta jämställdhetsfrågan på allvar. För ett resecentrum ska vara tillgängligt för alla. Det ska vara en plats för dem som pendlar, mer än att man bygger ett stort landmärke. Lyssna till vad resenärerna vill och ta in de mjukare värdena redan från början.
annelie.bostrom@corren.se