– Ett barn är borta. Hur är det här möjligt? säger Sofia, mamma till Anton, som sitter i hemmet i Linköping och försöker få veta var sonen finns.
Under 2014 sökte Sofia, som har ensam vårdnad, stöd hos socialförvaltningen då hon och sambon behövde hjälp med att åtgärda Antons höga skolfrånvaro och bryta konflikter i skolan och kring gränssättning i hemmet. Det fanns misstankar om att han umgicks med personer som missbrukade och att han själv använde narkotika.
Socialförvaltningen beviljade en öppen stödinsats. Den visade sig vara otillräcklig. I februari i år förvärrades situationen. Socialförvaltningen ansåg då att Anton akut måste placeras på ett så kallat HVB-hem i Sörmland för vård och omhändertog honom.
När socialnämnden omhändertar ett barn har myndigheten samma ansvar som en vårdnadshavare för att barnet får den omvårdnad och trygghet han eller hon har rätt till.
Från behandlingshemmet i Sörmland kunde Anton rymma två gånger på tre dagar. Första gången återkom han men 4 mars kunde han i gryningen obemärkt krypa ut genom ett fönster, försvann och var på rymmen i drygt fyra månader. Vid 04-tiden en natt i slutet av juli hittades han, ertappad av polis då han i sällskap med äldre pojkar höll på att stjäla en cykel i Närke.
Sofia motsatte sig en ny placering men socialförvaltningen i Linköping valde ut ett familjehem i Vimmerby som lämpligt.
Efter några dagar uppstod en dispyt mellan Anton och familjehemsföreståndaren. Journalanteckningar som Corren tagit del av visar att föreståndaren blev rädd, motade ut Anton ur bostaden, låste ytterdörren och for därifrån. När hon återvände flera timmar senare hade Anton rymt. Sedan dess är han på rymmen.
Sofia är mycket kritisk till familjehemmet och till det hon ser som icke-agerande hos socialförvaltningen i Linköping.
Efter rymningen fanns ett flertal tänkbara adresser där Anton kunde finnas. Sofia känner sig nu säker på att han är i Närke hos sin far, som inte har vårdnadsrätt om honom och är dömd för ett flertal brott, bland annat flera narkotikabrott.
Corren har ställt ett flertal frågor till socialförvaltningen. Bland annat har vi frågat hur det är möjligt att en minderårig person som socialen tagit på sig ansvar för kan vara på rymmen i ett halvår utan omvårdnad eller skolgång. Vi har frågat vilken plan som finns för Anton den dag han hittas.
Under ärendets gång har Anton fyllt 15 år. Då blir man enligt lag part i sitt eget ärende och sekretess gäller kring personuppgifter. Gruppchef Kristina Flink säger att socialförvaltningen inte ens med fullmakt skulle besvara frågor om hanteringen av Anton-ärendet.
– Vi vill inte driva persondiskussioner i tidningen.
Hur kan ett barn vara borta så här länge?
– De frågor du har om hur ett barn kan hålla sig borta så länge vill jag hänvisa till polisen.
Anton kan inte vara fortsatt på rymmen. Så vad ska hända nu?
– Jag kan inte svara på det. Jag tycker nog att vi jobbar med det här hela tiden, men vi är än så länge inte framgångsrika. Det är inte tillfredsställande. Vi ser mycket allvarligt på situationen, säger Kristina Flink.
Socialförvaltningen har begärt hjälp från polisen i Närke för att omhänderta Anton om han hittas där. Vakthavande befäl Henrik Dahlström vill inte gå in på detaljer men säger att polisen arbetar aktivt med ärendet. Kristina Flink på socialförvaltningen säger till Corren att socialförvaltningen inte har mandat att leta. Henrik Dahlström säger att polisen är beroende av fortlöpande information från socialen och att socialförvaltningar får leta efter personer. Fysisk hämtning får dock bara polisen göra.
Anton är idag internationellt efterlyst. Enligt hans mor har socialförvaltningen ingen plan för hur Anton ska få vård då han hittas. Socialförvaltningen kommenterar inte den uppgiften.
Linköpings socialförvaltning placerade Anton i Vimmerby, där hemmets föreståndare låste ute honom och åkte därifrån. Kommer ni att köpa deras tjänster igen?
– Det är inte så enkelt att besvara. Det kan vara vi på socialtjänsten som gjort en felaktig bedömning och det kan vara att de kunde hantera det på ett annat sätt. Man måste ha ett möte och utvärdera vad som hänt, säger Kristina Flink.
Har ni haft ett sådant möte?
– Nej, vi ska ha det, både med behandlingshemmet och internt på kontoret.