I januari 1932 beskrev tidningen Östgöten den gatan som en av vår stads mera moderna och mest omtyckta bostadsgator.
När Östgöta trängkårs kaserner 1909 började uppföras söder om griftegården inledde staden planerandet av att en gata skulle gå mellan trängens kanslibyggnad och Djurgårdsgatan. Syftet var, enligt stadsfullmäktiges handlingar, att förbättra kasernernas förbindelse med staden. Gatans namn fastställdes, precis som Kaserngatans, redan 1913.
Det var staden som ägde det markområde genom vilket gatan skulle dras. Linköpings beslutsfattare insåg snabbt att anläggningskostnaderna med råge kunde finansieras genom att sälja tomter längs gatan. För att slippa gräva upp gatan i samband med de kommande tomtförsäljningarna lades vatten-, avlopps-, gas- och elledningar ned redan i vid anläggandet.
I avvaktan på att planerna att bygga bostadshus förverkligades uppläts området omkring gatan till koloniträdgårdar.
Det var i det tidiga trettiotalet som alltfler bostadshus uppfördes längs Tränggatan. Tidningen Östgöten redovisade1932 att det den hösten färdigställdes cirka 30 nya bostäder, såväl ettor som tvåor, längs den gatan. På Tränggatan 11 kunde exempelvis sex nya lägenheter tas i bruk. Det husets tvåor hade alla badrum, medan dess ettor delade ett gemensamt badrum i källaren.
Corren skrev att vid Tränggatan iordningställdes medelstora, moderna och billiga bostäder. Tidningen förklarade att de låga hyrorna möjliggjordes tack vare att byggnadsföreskrifterna tillät att husen uppfördes i träkonstruktion, vilket var ett billigare alternativ än sten. Bostäderna motsvarade således det Linköpingsborna, enligt stadsarkitekten Sten Westholm, önskade sig, nämligen bekväma, bra och billiga bostäder.
I mitten av 1930-talet var byggnationen längs Tränggatan livlig. Hösten 1935 skrev Corren att det rådde en intensiv byggnadsverksamhet, som på några få år förvandlat området runt Tränggatan till ett trevligt och luftigt villakvarter. Tidningen fortsatte att samtliga hus var såväl hållna i samma stil som uppförda i två våningar, däremot varierade husens färgsättning.
I några av husen iordningställdes lokaler, i vilka olika butiker och verksamheter etablerades. Att yngre officerare och underofficerare återfinns bland de första hyresgästerna förvånar väl med tanke på läget föga. En titt i husförhörslängden visar också att åtskilliga änkor, med och utan barn, flyttade in vid Tränggatan.