Typ ett ord som signalerar något
Vad är det som gör att det går mode i vissa till synes ganska innehållslösa ord som exempelvis typ, frågar en läsare. Det är inte lätt att svara på. E...
Det är inte lätt att svara på. En tanke som läsaren för fram är att det är ett sätt att markera grupptillhörighet. Det kan säkert vara en förklaring. Många användningar av typ förknippas främst med ungdomsspråket.
Typ används på flera olika sätt, en del helt okontroversiella. Betydelsen "av typen" har sitt ursprung hos tekniker och byråkrater då det används som en typbeteckning: helikopter, typ H53 för att låna Språkrådets exempel.
Mer ifrågasatt är då typ ersätter "liksom" eller "ungefär": "Det här är typ lite svårt." "Jag tar lunch klockan tolv, typ." Sådana meningar hör till talspråket och har om inte annat bristen att de är ganska vaga. Man förstår helt enkelt inte riktigt vad typ signalerar. Dess placering i meningar varierar på ett lite ovanligt sätt, vilket också kan bidra till att det känns främmande ibland.
Å andra sidan kan man tycka att typ i vissa fall är ett snärtigt och faktiskt bättre alternativ än de lite stela ungefär eller till exempel. Jag märker att jag själv ibland använder typ och vill då vinna någonting stilistiskt. Jag är egentligen lite förtjust i ordet. Det är en balansgång. Visst riskerar ordet att kännas överanvänt och påklistrat i vissa sammanhang. Men ibland är det inte så dumt.
Brevskrivaren kallar den här typen av ord för fyllnadsord och menar med det att de inte har någon egentlig funktion. Så kan det verka, men å andra sidan kunde man hävda att också utfyllnad är en funktion. Andra exempel kan vara precis, alltså och så att säga. Och säkert många andra.
Så jobbar vi med nyheter