"Ett genialt koncept", säger medlemmarna i Gourmetklubben i Ryd, här representerade av "det gamla gardet" eftersom de yngre jobbade när vi var på besök. Från vänster Kjell Edsälv, Sally Stehager, Alf Wier, Gunnel Gustafsson och Sven-Olov Stehager.
Det var 2003 som två av KB-vandrarna, Meta Landstedt och Stellan Quist, kom hem efter några år i Dallas. Med sig hade de ett genialt koncept (se faktaruta).
Många grannar tände på idén och så föddes Gourmetklubben, som enligt ett sinnrikt, roterande system gör att matglada grannar fyra gånger per år träffas och äter god mat. Inte alla 32 på samma plats, utan uppdelade i fyra hus åt gången, så att det blir ett behändigt middagsantal på åtta personer per hus.
Meta och Stellan bor numera i Portugal, men klubben består och har efter pandemin dessutom föryngrats. Idag är medlemmarna mellan 30 och 85 år.
Fördelarna är många. De fem klubbmedlemmar vi träffar listar dem:
• Man lär känna grannar i olika åldrar och återknyter kontakten med föräldrar man tidigare träffat i skolan eller vid ungdomsfotbollen.
• Det bjuds fantastiskt god mat och ens smakpreferenser utökas.
• Ärvda serviser, glas och bröllopspresenter kommer till användning istället för att samla damm i skåpen.
Samtliga middagar under 20 år finns noggrant dokumenterade i pärmar hos Sven Olov Stehager.
Vad brukar ni prata om under middagarna?
– Samhällsfrågor, filmer och böcker, läget i Ryd, Sverige och världen, säger Gunnel Gustafsson. Vi pratar sällan om barn och barnbarn.
– Och inte om sjukdomar heller, fyller Sven-Olov Stehager i.
Vad är poängen med att laga rätterna hemma och sedan bära iväg dem?
– Det blir en tonvikt på själva träffen, istället för på matlagandet. För många kockar kan som bekant bli stökigt, ha ha, säger Sven-Olov.
Sally Stehager serverar Alf Wier vin. Vilket vin som ska serveras till respektive rätt bestämmer varje matlagarpar själva.
Alla deltagare förbereder sina tilldelade rätter hemma, så långt det går. Sedan färdigställs de hos de fyra aktuella värdfamiljerna.
– KB-villorna har ju likadana kök, så det är ofta lätt att gissa var exempelvis kryddorna står hos grannen. Det blir väldigt smidigt, säger Gunnel. Vid det här laget har vi lärt oss varandras kök och hittar även annat som kan behövas.
En del av deltagarna har flyttat ifrån sin KB-villa till andra hus i Ryd, men är fortfarande med i klubben.
Andra har valt att bara vara med ibland och står därför på Gourmetklubbens reservlista och rycker in om någon är sjuk eller bortrest.
Var och en anstränger sig så mycket man vill. De lönnbladsgjutna chokladflarnen, då uppdraget var "Chokladkolapaj med lingon", får betraktas som minnesvärd överkurs.
Värdfamiljerna träffas några veckor före matkvällen och bestämmer menyn. Det ska alltid serveras en starter, en förrätt, en huvudrätt och en dessert. Alla följer samma recept, men det blir naturligtvis lite olika tillredning och upplägg.
– Vi har haft en del krångliga recept genom åren, men det löser sig alltid, säger Gunnel.
– Ibland ersätter man en ingrediens med något annat. Inget vet ju om det, skrattar Sally Stehager.
"Jag är inte bra på mat och kan inte improvisera, men det gör inget eftersom vi alltid får ett recept", säger Gunnel Gustafsson.
Under alla 20 år som det här matglada gänget hållit på har man hittills aldrig återanvänt ett recept.
Hur är det möjligt?
– Vi letar ständigt nya recept, det har blivit en sport att hålla ögonen öppna. Allt vi gjort har inte blivit jättegott. Själv är jag inte bra på mat och kan inte improvisera som många andra. Men man har ju alltid ett recept.
Just jakten på nya recept har bidragit till att klubben ofta varit före sin tid och lagat sushi och alger till förrätt, långt innan det kom att betraktas som "vanlig" mat.
Oftast har varje middag ett tema: italienskt, Thanks giving med fylld kalkon, spanskt, husmanskost, portugisiskt, amerikanskt . . .
Ställer inte allergier till det?
– Ingen har allergier. Några äter inte kött, men det är inget problem. Och gillar man exempelvis inte musslor så pillar man bara bort dem.
Måste man alltid vara ett par?
– Nej, säger Gunnel. Även om de som bor här är par går det bra att para ihop sig med någon annan vid sjukdom eller så.
"Det här droppskyddet är bra", säger Sally Stehager innon hon och Alf Wier hugger in.
Något som inte blev så bra?
– Den chokladbakade torsken var ingen höjdare, frustar Kjell Edsälv.
Annars tycks det vara ont om fadäser, om man inte räknar glass som smält, någon som gick till fel hus, en ingrediens som glömdes bort och andra petitesser.
Det här är ett förlåtande, tillåtande gäng – utan snobbism.
– Men en gång var det ett par som trodde att "rostade rotsaker" bara behövde någon minut i ugnen, så det blev lite väl mycket tuggmotstånd där, skrattar Sven-Olov.
– En spännande grej är att rätterna kan smaka väldigt olika eftersom så många kockar är inblandade, men det vet man ju inte förrän man eventuellt smakar rester på efterfesten, konstaterar Kjell.
Goda och matglada grannar: Gunnel Gustafsson, Kjell Edsälv, Sally Stehager och Alf Wier.
Just det, efterfesten, eller efterträffen som den kallas.
Då samlas alla som vill av de 32 deltagarna i ett av de fyra värdfamiljshusen och snackar om kvällens meny och dricker upp slattarna.
Ibland blir det gemytligt umgänge ända in på småtimmarna.
Det är smidigt med krypavstånd hem.