Att det tagit så lång tid innan att få fram en modell på krockdocka som utgår från den kvinnliga kroppen förklarar Astrid Linder, professor vid VTI, med att det är mannen som är normen och att det internationella regelverket enbart kräver tester på en genomsnittlig man.
En rad studier visar att kvinnor löper betydligt större risk än män att skadas vid trafikolyckor. Det gäller särskilt nackskador vid kollisioner i låg fart. Trots det har alla krockdockor hittills utgått från den manliga kroppen. Varför, kan man fråga sig.
– Det är en kombination av att det inte funnits någon efterfrågan och att det internationella regelverket enbart kräver tester på en genomsnittlig man. Det är mannen som är normen, säger Astrid Linder, professor vid Statens Väg- och transportforskningsinstitut, VTI, i Linköping.
Ända sedan hon var doktorand på Chalmers i Göteborg i slutet av 1990-talet har Astrid Linder engagerat sig i frågan.
– Jag såg att kvinnor har sämre skydd än män och löper större risk för whiplash-skador. Män har fler och starkare muskler och vi vet utifrån olycksstatistiken att nackskador är speciellt vanliga bland kvinnor, säger Linder, i dag en av världens främsta experter på krocksäkerhet.
Kvinnorna först. Den manliga krockdockan fick snällt vänta i bakgrunden på sin tur när VTI simulerade en påkörning bakifrån i en hastighet av 16 kilometer i timmen för att undersöka riskerna för pisksnärtskador på nacken.
I ett fyraårigt projekt, i samarbete med bil- och bilsätestillverkare, har Astrid Linder och hennes team tagit fram den första krockdockan som utgår från en genomsnittlig kvinnas kropp. Den väger mindre än den traditionella manliga krockdockan, är kortare, har bredare höfter och smalare skuldror.
Under måndagen genomförde VTI ett krocktest där SET 50F – som dockan döpts till – och hennes manliga kollega blev påkörda bakifrån i en hastighet av 16 kilometer i timmen. Det låter inte mycket. Men i kollisionsögonblicket syns tydligt hur dockans huvud slungas fram och tillbaka rejält.
– Det finns en puckel i statistiken som visar att de flesta skador uppstår vid den hastigheten. Därför testar vi vid upp till 24 kilometer i timmen. Kommer man upp i hastigheter över det rör det sig ofta om annat än mjukdelsskador, säger Astrid Linder.
Utöver den fysiska dockan har teamet forskat fram virtuella modeller med samma geometrier. Enligt VTI är intresset stort internationellt och det pågår diskussioner om vidareutveckling av prototypen.
"Den kvinnliga dockan kan bli viktig för biltillverkare som på djupet vill förstå hur deras verktyg fungerar", säger Astrid Linder, professor vid VTI.
Vad krävs för att den kvinnliga krockdockan verkligen ska få ett stort genomslag?
– Ett mer inkluderande regelverk på internationell nivå. Tester med den här dockan skulle bättre kunna identifiera vilken bil som i dag ger det bästa skyddet. De svaren kan vi inte få idag. Den kvinnliga dockan kan bli viktig för biltillverkare som på djupet vill förstå hur deras verktyg fungerar, säger Linder.