Nu görs bedömningen att de lägenheter som kan tänkas erbjudas via de samarbetspartner som kommunen har, inte kommer att räcka. Inte de heller räcker de lägenheter till som kommunen tidigare beslutat om. Därför föreslås nu att kommunstyrelsen går in och hyr många lägenheter på samma gång. Bostäder som sedan i sin tur hyrs ut i andra hand till nyanlända med uppehållstillstånd. Det handlar om sex lägenheter i Gottfridsberg och sjutton lägenheter i Ullstämma.
Lägenheterna i Gottfridsberg hyrs i fyra år och hyresbeloppet beräknas till lite drygt 1,1 miljoner kronor per år. I det ingår löpande kostnader för drift och skötsel. Större delen av kostnaden räknar kommunstyrelsen med att få tillbaka i form av hyra som – preliminärt – förväntas uppgå till 948 000 kronor per år.
Hyresintäkter
I Ullstämma föreslås lägenheterna hyras i fem år. Här beräknas hyran uppgå till 3,1 miljoner per år och här räknar man med att få tillbaka tre miljoner i hyra om året. För de pengar som kommunen inte får tillbaka i form hyra räknar man med ska finansieras via det särskilda statsbidrag som kommuner kan få för ökat bostadsbyggande. Hur kostnaden för hyreslägenheter ska hanteras efter 2018 blir en fråga för den kommunala budgetberedningen.
Att situationen med att hitta bostäder är minst sagt kärv, det har Corren skrivit om flera gånger. Modulhus finns med som en tillfällig lösning. Tidigare under året diskuterades sådana hus i Kåparp, men inget har hänt. Modulhusplanerna i Mjärdevi har – om inte helt stoppats – så åtminstone skjutits upp på oklar framtid, enligt Elias Aguirre (S) kommunalråd och ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden.
– Vi har inte dragit tillbaka uppdraget i Mjärdevi, däremot försöker vi ha en dialog med de aktörer som finns i närheten, för att se vilka av platserna som kan passa bäst, säger han.
I samband med att kommunstyrelsen tog beslutet om att – i samarbete med privata fastighetsägare – undanta en viss procent av lägenhetsbeståndet för att klara det kommunala åtagandet fanns en viss oro att Linköpingsborna skulle komma att reagera negativt.
Negativa reaktioner har kommit, enligt Elias Aguirre. Men också positiva.
– Jag kan förstå frustrationen över att bostadsbristen är stor. Samtidigt är många positiva därför att det blir en bättre integration om inte alla nyanlända hamnar på samma ställe.
Eftersom många kommer ensamma krävs det många små lägenheter. Det kan man kalla utmaning i Linköping.
– När behovet är så stort så kommer vi inte att hitta den perfekta lösningen direkt. Det kan bli så att man tillfälligt får dela lägenhet, till och med rum i vissa fall. I väntan på något bättre, säger han.
Han konstaterar att många börjar sin bostadskarriär spartanskt och menar att det inte är helt orimligt att det kan bli så också för nyanlända under en period.
– Vi måste ha realistiska förväntningar på vilken typ av bostäder vi kan hitta i den situation vi befinner oss i nu, säger han.