– Wohooo! Vi har åkt från vächöttaschlätta för att vara med här. Vi har nog åkt längst, hojtar några glada raggare från en passerande bil.
Traditionsenligt fylls gatorna i centrala Linköping av raggare med tillhörande raggarbilar på nyårsaftonens förmiddag. En del är nyputsade och glänser ikapp med den bleka vintersolen. Andra är skitiga, rostiga och buckliga. Fast någon gång under årens lopp har det gått från att vara skit, rost och bucklor till att plötsligt kallas "patina". Har man ingen raggarbil kan man alltid utrusta moppen med en Amerikansk flagga och ett par högtalare som spelar rockabilly!
I korsningen Storgatan – Sankt Larsgatan står Alicia Adolfson med pappa Sebastian och njuter av bilarna som passerar.
– Vi åker bil på sommaren. Den är på reparation och jag vill nog ändå inte ta ut den när det är saltat. Jag är förvånad över att det är så många som vågar ta ut sina bilar, säger Sebastian som har en Chevrolet Impala cab från 1965 hemma i garaget.
Alicia gillar den lila bilen, för lila är hennes favoritfärg. Men att åka med i pappas bil har vissa risker.
– Jag vågar inte åka i den, för pappa skriker när den går sönder!
Efter vinterns reparationer lovar pappa Sebastian att bilen inte ska gå sönder något mer.
Trots slask och salt har Eva Andersson och Gunilla Pettersson tagit sig från Motala till Linköping för att vara med på årets nyårscruising.
– Det är mycket bilar och mycket folk ute. Men kanske får vi åka lite mer avsides i år, jämfört med förra året. Då var vi uppe vid torget och det var lite roligare, säger Gunilla.
För Eva är det första gången hon åker nyårscruising på många år.
– Jag var med på sena åttiotalet. Förr var det nog fler bilar, och sedan är det nog lite lugnare idag än det var då, säger hon och skrattar.