– Jag brukar vilja likna det med en dammsugare – växterna är själva insuget och lagringen är dammsugarpåsen.
Mathias Fridahl är forskare på Linköpings universitet och en del av tankesmedjan Fores. Han tillhör en forskningsgrupp som just nu studerar BECCS-teknikens premisser som en del av det framtida klimatarbetet. Och det finns en del utmaningar att ta itu med innan det kan börja användas i stora skalor.
– I Sverige använder vi redan väldigt mycket biomassa för att göra till exempel el, papper och etanol. Om vi kan fortsätta med det och tillämpa den här tekniken kan vi ta hand om mycket utsläpp. Men Sverige är ett undantag i världen när det kommer till biomassa, säger Mathias Fridahl.
För att kunna introducera tekniken på en stor global nivå så måste man börja odla väldigt mycket biomassa på odlingsmark som i dag används för matproduktion.
– Det skulle bli en konkurrens om marken och det skulle kunna leda till högre matpriser som skulle drabba fattiga människor väldigt hårt.
En stor del av den odlingsbara marken i världen går åt till att underhålla köttindustrin. En minskad köttkonsumtion skulle kunna frigöra plats för odling av biomassa.
– Om man leker med tanken att alla blev veganer imorgon, ja då skulle vi inte ha samma konflikt kring marken. Kost är ett exempel där man kan få massor av nyttor, om man ställer om till mer vegetariskt.
En annan uppförsbacke för BECCS är att det i dag inte finns någon marknad för tekniken.
– Någon måste ta på sig en stor första kostnad, eller att man subventionerar det kraftigt, för att få igång en marknad – och det kan man göra genom politik så som Centerpartiet är inne på.
Hur effektiva är anläggningarna? Vad krävs för att det skulle göra skillnad?– I Sverige har vi ungefär 45 megaton fossila koldioxidutsläpp varje år. En del pappersbruk släpper ut över en megaton koldioxid per år och skulle man fånga in den skulle man ha minskat utsläppen ganska mycket, från bara ett punktutsläpp.
Skulle Linköping passa för en testanläggning?– Det som skulle vara aktuellt i Linköping är Tekniska verkens sopförbränning. Sopor har mycket biomassa så där skulle man kunna ta hand om mycket utsläpp.
Alla platser där BECCS-anläggningar används lämpar sig inte för själva lagringen. Då måste man transportera koldioxiden till andra platser, i Sverige har Gotland och Skåne identifierats som bra platser. I Norge finns en fungerande lagringsplats men än så länge är det olagligt att exportera koldioxid.
Fridahl är övertygad om att BECCS är en nyckelteknik för att klara av Parisavtalets mål på max 2 graders uppvärmning.
– Det går inte att förlita sig helt på den här tekniken, men utan den så går det inte att nå målen, då är loppet kört.
Han är själv skeptisk till att målen ska kunna nås och trycker på att det måste göras mycket mer för att kommande generationer inte ska hamna i en situation där de måste skapa minusutsläpp utan att ha förutsättningar för det.
– Det är en industriell revolution som krävs för att ställa om hela energisystemet. Det är en otroligt stor utmaning att göra på kort tid. Så vi måste satsa på konventionell utsläppsminskning också. Vi människor måste leva, äta och transportera oss på andra sätt.