Vad betyder horn ömmer?
En del av de östgötska ord som jag skrev om i spalten förra veckan är kanske inte fullt så genuint östgötska som jag ville göra gällande. Bibbi Ekros b...
Hie kan betyda det jag skrev: personer man inte gillar. Men i småländskan betyder det framför allt oländig terräng. Vid svampplockning då skogen såg risig och sank ut kunde man fråga sig om man skulle ge sig in i "det där hiet", skriver Bibbi Ekros.
En ovårdad kvinna kan kallas laffsig, skrev jag. På småländska är hon då en laffsa. En sluskig karl är en schadder. I vilken mån de sistnämnnda orden också har använts i östgötskan vet jag inte.
Inger Tedebro känner igen laffsig men uppfattar betydelsen som snarare "lite tafatt".
Elna Lagman från Linköping vill korrigera det jag skrev om hur klippanischer används. Man säger inte att någon har klippanischer, som jag hävdade utifrån Viveka Adelswärds bok "Ord på glid", utan man säger till exempel: henne är det klippanischer i. Så använder även Inger Tedebro ordet i sitt brev.
Kanske förekommer olika konstruktioner. Jag tar gärna emot fler synpunkter från läsare som är bekanta med ordet.
En läsare skriver att han nyligen hörde meningen "Dä va värst va han va horn ömmer". Vad betyder det, frågar han. Någon av spaltens läsare som kan hjälpa till?
Bitte Levander bidrar till vår östgötska dialektexposé med ordet glök. Det används när någon har tagit eller slukat något lite häftigt. Hon exemplifierar med hur en person frågar om hon får ta ett kvarblivet kex men sedan tar båda de som finns kvar. Då passar det att utbrista "Hon glök bägge två!" Innebörden är dock inte att man missunnar henne kexen, påpekar Bitte Levander.
Som hon också skriver är det lite svårt att förklara exakt hur ett visst ord ska användas. Så är det, och det gäller inte bara dialektord. Att slå upp ett ords betydelse i en ordbok ger ett svar, men för att kunna använda det på ett naturligt sätt krävs ofta att man har mött det i ett språkligt sammanhang så man tydligare uppfattar dess nyanser, stilvärde och annat.
Själv känner jag mig något vilsen, men nyfiken, bland dessa gamla östgötska ord som aldrig har varit en del av min språkvärld.
KOLLEGER. I en förstasidesrubrik i veckan användes formen kolleger. Enligt det vanliga böjningsmönstret borde pluralformen vara kollegor, precis som det heter till exempel gator. Men å andra sidan ligger kolleger närmare den latinska pluralformen collegæ, varför kolleger ibland har ansetts som mer korrekt.
Pluraländelsen -or uttalas ofta som -er så man skulle kunna tro att kollegor är den "ordentliga" formen och kolleger en slarvig. Men så förhåller det sig alltså inte riktigt.
Hur som helst är båda helt accepterade former i dag.
Så jobbar vi med nyheter