Faktum är att ett övergrepp ofta följs av fler.
– Det blir en sorts ond cirkel, säger Johanna Simmons, ST-läkare och nybliven medicine doktor på en avhandling om sambandet mellan olika typer av våld.
– Det viktiga är att inse att våld aldrig är offrets fel.
Johanna Simmons bygger sina resultat på uppgifter från sammanlagt 3 600 kvinnor och 4 700 män, de flesta östgötar. 36 procent av kvinnorna och 42 procent av männen svarar "ja" på frågan om de utsatts för våld. Det handlar om olika typer av våld och olika grader: fysiskt våld som kan vara allt från ett knytnävsslag till livshotande våld; sexuellt våld från ofredande till våldtäkt; emotionellt våld från systematiska förödmjukelser till isolering och systematiska hot.
Kvinnor drabbas oftare av våldsamheter från en partner medan det är vanligare att männen utsätts för våld från en bekant eller en främling.
Av de kvinnor som utsatts för våld har nästan varannan drabbats av mer än en typ och mer än var tredje har råkat ut för flera förövare. Bland män som drabbats har var tredje utsatts för flera typer av våld och var fjärde för flera förövare.
Kanske är förklaringen att den våldsutsatte befinner sig i en "farlig" miljö. Kanske lever de i en familj där våld är vanligt, eller kanske har den drabbade lärt sig att se våldsamhet som det normala tillståndet. Kanske väljer förövare just den sortens offer, för att de har lärt sig känna igen dem.
I avhandlingen ingår också en intervjustudie om hur sjukvården bemöter de drabbade. Johanna Simmons visar att det i den kliniska vardagen ofta saknas tillräckliga kunskaper och rutiner för att ta hand om dem, och ofta ställs inte de rätta frågorna.
Det är väl känt att det kan vara svårt för kvinnor att berätta om det våld de utsatts för, men Johanna Simmons visar att det också kan svårt för män. Det värsta exemplet är berättelsen om en man som hade misshandlats så svårt av sin fru att han hade fått en fraktur.
Vårdpersonalen skrattade åt honom. "Blev du slagen av en tjej? Haha, kunde du inte slå tillbaka?"
– Männen vi intervjuade uttryckte ofta skam- och skuldkänslor och litade inte på vårdsekretessen, säger Johanna Simmons. Vårdpersonalens bemötande måste vara mer empatiskt och stödjande.
Både i samhället i stort och inom vården har vi fokus på våld i nära relationer och våld mot barn, menar hon.
– Det är bra, men vi behöver också en större medvetenhet om att olika typer av våld överlappar varandra och hänger ihop.