Jenny Runhamn, instruktör på självförsvarsklubben Krav Maga Nordic:
"Mimmo kom in i träningslokalen och förmedlade livsglädje och energi på ett bubbligt, osjälviskt sätt. Hon tog sig an träningen med driv och passion och utvecklades snabbt som fighter. Hennes blixtsnabba jabb-jabb-cross blev hennes signum. Tuggummit var en ständig följeslagare – jag är fortfarande imponerad över att hon kunde träna ett helt pass utan att tappa det. Mimmo var en central del i vår fina gemenskap bland oss tjejer på klubben med sin osjälviska approach, sin värme och klokhet och det där smittande skrattet. Vi delade framgångar och -bakslag, svettades, skrattade och grät ihop".
Pernilla Eriksson, kollega sedan 34 år:
"Mimmo och jag var lärlingar på salong Frisörerna, där vi sedan fortsatte att jobba. På kvällarna, inför gesällprovet, övade vi på frisyrer. När vi var yngre gjorde vi stan efter arbetet och jobbade lite tunga i huvudet dagen därpå. Men det pratar vi tyst om. Vi har haft vansinnigt roligt ihop. Mimmo är en färgstark, frisk vind. Roliga stövlar och kappor har varit hennes grej. Jag minns ett par örhängen som var så stora att hon var tvungen att ta av dem för att höra när hon svarade i telefon. Hon är som en syster för mig. Hon har alltid ställt upp."
Lena Tedebro Palmér och Niklas Palmér, vänner:
"Vi är så innerligt tacksamma över att ha Mimmo som vän. Så glada över allt vi fått uppleva tillsammans. Och det finns inget härligare ressällskap! Oavsett vilka tokigheter och äventyr vi föreslagit har hon glatt hängt med, lika entusiastisk inför allt. Nu står vi inför en resa som ingen av oss planerat. Det är svårt, men vi försöker tänka att Mimmo kanske bara åker lite i förväg den här gången, att vi snart ses igen."
Marielle Ryberg, kund:
"För drygt 23 år sen flyttade jag till Linköping för att börja plugga. I en ny stad behövde jag en ny frisör. Och av en lycklig slump hamnade jag hos Mimmo. Med Mimmo får man vara precis som man är. Hon är tillåtande med andras och sina egna känslor. Jag minns för många år sedan när hon råkat ut för något sorgligt. Jag sa att vi kunde skjuta upp min klipptid, men det ville hon inte – även om hon sa att hon kanske skulle gråta samtidigt som hon klippte mig. Jag svarade att "det går väl bra" och tänkte: ”Vilken hjälte! Tänk om fler kunde vara som henne. Så mycket enklare livet skulle vara för oss alla."