I en enkät om befolkningens hälsa som gick ut till östgötarna 2006 ställde man för första gången en fråga om hopplöshet. "Framtiden verkar hopplös och jag kan inte tro att saker och ting ändrar sig till det bättre" löd påståendet, och nio procent av östgötarna svarade att de i stor utsträckning hade sådana känslor.
Hopplösheten var mer utbredd bland invandrare och lågutbildade. Även människor med många sjukdomar kände en högre grad av hopplöshet.
- Det här är ett folkhälsoproblem som måste tas på stort allvar. Hopplöshet gör människor sjuka, det har vi klara vetenskapliga belägg för, säger Margareta Kristenson, överläkare och forskare på folkhälsovetenskapligt centrum i Östergötland.
Hopplöshet kan också beskrivas som uppgivenhet, eller en känsla av att inte kunna påverka och styra sitt eget liv.
Det är känslor som ofta grundläggs i barndomen. De flesta barn växer upp i en miljö som stärker deras självförtroende. Men en del barn får med sig det omvända ut i livet. De får höra att "det är ingen idé att du försöker för du klarar ändå inte av det" och lär sig att inte lita på sin egen förmåga.
Men minst lika viktig är den samhälleliga effekten på människors tilltro till livet. Den som sökt jobb och fått nej 25 gånger kan bygga upp ett växande berg av negativa erfarenheter som skapar en känsla av att det inte är någon idé att försöka en gång till.
Forskning har visat att den typen av uppgivenhet är vanlig i Ryssland och en del forna öststater. Där upplever många människor att de inte har någon som helst makt att påverka sin framtid till det bättre. Och den livsinställningen är en starkt bidragande orsak till den dåliga hälsan hos befolkningen.
Långvarig uppgivenhet och känslor över att inte ha kontroll över sitt liv skapar stress. Och det finns tydliga forskningsresultat som visar att kroppens skyddsmekanismer mot sjukdomar försämras av det. Många drabbas av låggradiga kroniska inflammationer som är grunden till ett antal allvarliga sjukdomar som till exempel hjärtinfarkt.
- Man kan också se att människor med uppgivenhet inte reagerar med en normal ökning av hormonet cortisol när de ställs inför en uppgift. De orkar inte ladda inför en utmaning, berättar Margareta Kristenson.
- Hopplöshet medför lika stora hälsorisker som rökning och högt blodtryck. Och om man både lider av uppgivenhet och röker så blir de negativa hälsoeffekterna mycket stora.
För att motverka hopplöshet ska alltså föräldrar och skola ge barnen rejäla doser självförtroende. Och det är naturligtvis viktigast för de barn som inte har så lätt för sig i till exempel skolarbetet.
Men i grunden handlar det om att skapa ett gott samhälle.
- Ett elitistiskt samhälle där det inte finns plats för dem som inte presterar tillräckligt mycket producerar hopplöshet. Och på många sätt tycker jag att vi har ett sådant samhälle i dag.
- Politikerna har en viktig roll, de kan inge framtidstro och hopp. Människor måste känna att det finns en plats för mig, oavsett min talang eller kompetens.
För den enskilde människan som fastnat i uppgivenhet finns det hjälp att få, till exempel genom kognitiv beteendeterapi, KBT.
- Men det är en kostnadskrävande behandling. För samhället är det knappast lösningen på problemet, säger Margareta Kristenson.
FOTNOT: I dagens upplaga av Östgöta Correspondenten hittar du tabeller från rapporten "Pengarna och livet" utgiven av Folkhälsovetenskapligt centrum 2007.