I raden av namn är nog Josephine Bakers (1906-1975) det allra mest oväntade.
En tisdagskväll i september 1958 arrangerade Lions Club en konsert med Josephine Baker i Sporthallen. Aftonens överskott gick till klubbens insamling till förmån för iordningställandet av scoutgården i Gamla Linköping.
Correns recensent, Harald Sandahl, skrev att aftonen var ett fyrverkeri av blixtrande vita leenden och fortsatte med att han kände en varm sympati för den varmhjärtade och generösa artisten vars röst var som en orkester. Han beskrev hennes publikkontakt som helt enkel mirakulös. Baker sjöng en rad internationella evergreens inklusive La vie en rose.
Scoutgården kunde, bland annat tack var Lions, förverkligas. Huset beskrevs 1843 som nyuppfört och kallas numera efter sin byggherre för Kopparslagare Wadstens gårdshus. I bottenvåningen låg kopparslagarverkstaden, medan det i ovanvåningen fanns en lägenhet om fyra rum och kök. På vinden fanns dessutom två spiselrum, vardera bestående av ett rum med en liten vedspis.
Byggnaden låg ursprungligen inne på gården till fastigheten på Ågatan 43. Den ingick i den karaktäristiska hantverkargård där Carl Magnus Wadsten (1794–1851) allt sedan 1826 drev sitt kopparslageri. I det tidiga 1800-talet var kopparslageri ett mycket lönsamt hantverk, vilket gjorde Wadsten till en välbeställd man.
Förutom bostadshuset och gårdsbyggnaden har två, likaledes av Wadsten uppförda, uthuslängor flyttats till Gamla Linköping. Tillsammans bildar de husen en traditionell hantverkargård.
Även Allmänna Arvsfonden lämnade ett generöst bidrag till återuppförandet av den 1968 invigda Scoutgården. Alltsedan dess har Valla Scoutkår haft sin bas i den byggnaden.
Josephine Baker var uppväxt under fattiga förhållanden i den amerikanska södern. I de sena tonåren lockades hon till Paris där hon snabbt blev en närmast ikonisk kabaréartist. Hon vann även internationell berömmelse som dansös, sångerska och skådespelerska.
Lions konsert var en i raden av de tillfällen då Josephine Baker runt om i världen uppträdde för olika ideella ändamål. Hon var aktiv i kampen för de färgades rättigheter och omskriven på 1950-talet då hon adopterade 12 barn med olika ursprung och religioner. I slutet av konserten i sporthallen berättade Baker om sina barn och sin tro på att vänlighet och kärlek skulle kunna utplåna de gränser som dragits mellan människor av olika hudfärg.
Tack Ove Sundell.