Habib är desperat. Människosmugglarna har sagt att bästa sättet för henne att rädda sina två döttrar är att åka själv till Tyskland, få uppehållstillstånd där och sen få Tyskland att hämta döttrarna. Nu är Habib i flyktinglägret på Rhodos medan döttrarna, åtta och elva år, är själva i ett sönderbombat Damaskus.
Habib var den första Hedda Grew träffade när hon kom till flyktinglägret i förmiddags. Nu jobbar hon för att få tag på svenska myndigheter och se om det går att få döttrarna till Sverige.
Hedda Grew är från Linghem och tog studenten innan sommaren efter att ha gått på svenska skolan i London. I april hälsade hon på sin kusin på Rhodos, och lyckades tajma det med att en båt med 200 flyktingar förliste vid semesteröns kust. När hon i somras fick jobb som skribent kom hon på att hon kunde flytta till Rhodos. Den desperata flyktingsituationen gjorde dock att hon för en och en halv vecka sedan drog igång hjälpgruppen "Helping hands of Rhodes". Sedan dess arbetar hon nästan dygnet runt med att hjälpa flyktingar, tillsammans med tre vänner från Storbritannien och USA.
På Rhodos är det än så länge relativt lugnt. Det är ingen förstahandsdestination, utan en ö dit flyktingarna kommer efter att först ha lämnat någon av de små öarna som ligger ännu närmare Turkiet.
– Det finns öar där det bor 500 personer, dit det kommer 400 flyktingar per dag och det sitter en polis och ska registrera allihop. Det funkar ju inte, säger Hedda Grew.
De försöker att bunkra inför att turistsäsongen är över. Då blir det mer plats för flyktingar på de vanliga båtarna, och tillströmningen kan öka. Förutom akuta problem försöker hon få till ett bättre flyktingläger än det nuvarande.
– Nu är alla ihoppressade i ett slakthus i hamnen, en ruin med madrasser.
De börjar på Rhodos och jobbar på att bli registrerade som non-profite-organization. Sedan vill de försöka vara på alla de Dodekanesiska öarna.
Arbetet har uppmärksammats, särskilt under de senaste dagarna. Den lokala borgmästaren vill samarbeta, och norska UD har hört av sig eftersom det finns en stor frustration hos norrmän som vill hjälpa till men tycker att den egna regeringen är för flat.
– Den där bilden med pojken har vi märkt av. Vi är så vana att se såna bilder. Det är en del av vår vardag, med lik som spolas upp och sjunkna båtar, säger Hedda Grew.
Intill där hon bor ligger ett gigantiskt Sunwing-hotell, fullt med semestrande barnfamiljer. Även där är hjälpviljan stor.
– Många vill lämna handdukar och kläder och åker till mataffären för att köpa blöjor och mat. Många vill lämna allt de har, många tar med sig extrabagage.
Just nu ger de främst mat, hygienartiklar och leksaker, men Hedda Grew jobbar på att utöka hjälpen.
– Jag har kontakt med en kvinna i Norge som är psykolog och expert på krigstrauman. Vi vill få ner henne och andra psykologer. Det är det som behövs mest.
Har du någon uppmaning till östgötarna?
– Välkomna dem som kommer och ta hand om varandra. Det är många ledare i Europa som har en skev verklighetsuppfattning, som borde välkomna flyktingar i stället för att jaga i väg dem. Se till att hjälpa människor att komma in i Linköping.
Här finns Helping hands of Rhodes.