- Men jag har respekt för vad min huvudman beslutat. Det ska bli intressant att se vad vi kan lära av sändningen, säger Johannes Söderberg som brukar producera tv-gudstjänsterna, dock inte Englas begravning.
Är det cyniskt att SVT sänder begravningen? Utnyttjar man människor i en djupt tragisk situation? Eller är en offentlig begravning ett sätt för hela svenska folket att delta i sorgearbetet? Englas öde har ju berört oss alla.
- Jag tror att de flesta människor har en naturlig känsla för integritet och vad värdighet är. Vid en begravning är människor i allmänhet mycket sköra. Vi får se om Englas begravning kan gestaltas utan att människor uppfattar att vi överskrider gränsen, säger Johannes Söderberg.
Tidigare har han bland annat producerat sändningar kring minnestunder i samband med Estonia och med mordet av Anna Lindh.
- Det var tillfällen då många människor sörjde men där valde vi att gestalta på annat sätt, genom minnestunder. Man kan överväga hur gestaltningen av en nationell sorg ska se ut, frågan är vilket programformat som är lämpligast.
Englas begravning kommer att hållas i kyrkan i Stjärnsund. Där växte hon upp och där bor hennes familj. Familjen själv har önskat att alla som vill ska kunna säga farväl till Engla och därför är gudstjänsten öppen för allmänheten. Familjen har också önskat att SVT ska direktsända begravningen.
Ändå fortsätter debatten i media och SVT anklags för att göra ett medialt jippo av begravningen. Kritikerna hänvisar också till hur barn ska reagera på en barnbegravning i teve.
Mediaprofiler har engagerat sig och debatterar. Göran Rosenberg tycker att begravningen görs till en såpa medan Sievert Öholm menar att det är rätt av SVT sänder begravningen. Det är så ska public service ska fungera.
Har vi fått ett behov av att sörja kollektivt i Sverige?
- När orden tar slut tar riterna över. I riterna, tillexempel en begravning, kan människor förenas över all gränser, säger Johannes Söderberg.
- Man kan väl säga att den postmoderna människan har insett att ett strikt materiellt synsätt inte räcker till. Ibland får jag en känsla av att public service har fått funktionen som den gamla folkkyrkan hade, en funktion som gestaltar den nationella sammanhållningen.