"Vi har festat sex av sju kvällar. Vi är med på allt"

Skymningen har sänkt sig över campus när Correns utsända möter kvällens vaktstyrka utanför kårhuset Kårallen. Det är nolle-disko för datateknologsektionen samt matematisk- och naturvetenskapliga sektionen.
Tillsammans ska tre entrévärdar och tre ordningsvakter upprätthålla ordningen under kvällen.
Jörgen Hammarqvist från Varberg är en av dem och han grundar med en apelsinläsk. Han läser själv på lärarprogrammet och jobbar extra som vakt.
– De dricker inte så mycket nu när det är nollning. De är nya i stan, lite försiktiga och osäkra. Och så har de alltid med sig nyktra faddrar, säger han.

Kollar väskor
Ännu är köfållan tom. När någon anländer känner vakterna igenom väskor och kollar id. Entrévärden Patrik Tunón häller ut en slatt från en pet-flaska. Vätska oavsett sort är förbjudet att ta med in.
– Vi kunde se att fyllan ökade lite förra året, men det är stökigare nere på Ågatan. När alla är studenter är vi lite från samma familj. Fast det är nog lika mycket berusning här som där, säger Jörgen Hammqvist.
I genomsnitt brukar tio per kväll avvisas, uppskattar Jörgen Hammarqvist. Han redogör snabbt för de olika ingripandena. Avvisa betyder att säga till någon att gå. Avlägsna är att ta ut den som inte vill gå frivilligt och omhänderta gör polisen när någon inte kan ta hand om sig själv.
– Där är vi nästan hårdare med tjejer än med killar. Vi vill inte att en full tjej går iväg och blir våldtagen, då är det bättre att hon får åka till fyllecell, säger Jörgen Hammarqvist.
Även vintertid när det är kallare ute är ordningsvakterna mer observanta på berusningsgraden.

Blivit hemskickad
Strax före tio har det bildats en kö och lukten av alkohol blir tydlig. Stämningen är glad, men ingen är märkbart berusad.
Vaktchefen och den blivande civilingenjören Rikard Eliasson från Lycksele berättar att han själv har blivit hemskickad från uteställen.
– Även efter att jag blev vakt. Det är inga konstigheter. Det finns ingen prestige i att vara kvar på krogen, säger han.
Det har däremot aldrig Jörgen Hammarqvist, som är nykterist sedan 17 års ålder.
– Jag hade Fantomen som idol och han dricker bara mjölk. Jag gick med i nykterhetsrörelsen och blev ledare, säger han och skrattar.

Behandla som barn
Att han aldrig själv har varit full ser han inte som ett hinder, det går att lära sig hur fulla människor beter sig. Jörgen Hammarqvist berättar att han försöker behandla berusade lite som barn. Tydligt, försiktigt och noggrant. Då brukar det gå bra.
Vi går in och börjar prata med studenterna. I Kårallens många olika rum är festen i full gång. I Baljan dansas det friskt, många har längtat efter att få se de strama fadderisterna släppa på attityden och dansa loss.
I Amfiteatern sitter de nyblivna maskinstudenterna Amund Lindgren och Anton Lindholm.
– Vi har festat sex av sju kvällar. Vi är med på allt, det är socialt. Men det är riktigt jobbigt, säger Amund Lindgren.
Han har hittills druckit fem öl under kvällen. Anton Lindholm är inne på öl nummer 21 – men av dem var 15 lättöl.
– Annars skulle det aldrig gå. Jag är med i hävarlaget, förklarar han.

Plötsligt hörs någon vråla ”Jajaja!!!” Genast svarar de andra studenterna ”D-sektionen, skiner såsom solen, D-nollan syns, hörs mest. D-nollan är bäst!”
Studenterna berättar om ”extremt mycket vänskap, gemenskap och obegränsat med kul”.
– Nu framställer du det här som positivt, annars blir jag besviken, säger en kille.
Så gott som alla vi pratar med nämner att det handlar om att prioritera studierna före festerna. Gör man bara det så kommer det att gå bra, menar studenterna.

En dag i morgon också
Två som precis har blivit goda vänner är de blivande civilingenjörerna Rikard Kreuger och Gustav Björlingson och i dagarna flyttar de ihop. Med sju respektive åtta öl vardera i kroppen börjar de sakteligen att tänka på morgondagen.
– Jag har laboration i morgon bitti så det blir kanske bara en öl till, säger Gustav Björlingson.
Ute vid dörren sammanfattar ordningsvakten Jörgen Hammarqvist kvällen:
– Några berusade gick hem självmant. Det är de bästa festerna. När folk inser att det är en dag i morgon också.