Vet du verkligen vilka som tände på?
– Ja och jag har namngett dem för polisen. Det är fyra minderåriga ungdomar varav två aldrig varit i Allaktivitetshuset. Jag ser inte att något händer och är besviken. Skäggetorpsungdomarna vet också vilka det är och känner en stor frustration. Dagligen får jag frågor om när huset ska byggas upp igen. Jag har hört att det ska bli ett annat slags allaktivitetshus, men jag vet inget om planerna.
Vad är din dröm?
– Ett Fryshuset i Linköping! Varför inte i värmeverket som ligger så nära både tågstationen och nya idrottsarenan? Det är ett koncept som fungerar och går att kopiera rakt av. Vi behöver inte hela tiden uppfinna hjulet här i Linköping.
När blir du kallad för rasist?
– När jag ställer krav och det förväxlas med kärlekslöshet. När jag kom till Kisa från Banja Luka 1994 fick jag av socialen höra att jag inte behövde bry mig om någonting, inte ens tänka, allt skulle ordnas åt mig. Att dalta är inte att hjälpa en människa, det är att nedvärdera henne. Vi ska möta människor med respekt, förklara deras självklara rättigheter, men också poängtera att det finns skyldigheter.
Hur ser du på Skäggetorp i dag?
– Jag är jättejätteorolig. Det har förändrats det senaste året. Mycket narkotika, hasch och marijuana, och många som hoppar av skolan. Vi måste ha konkreta åtgärder, inte ett samhälle där alla stänger in sig efter klockan 17. På pappret bor det 10 000 i Skäggetorp, i verkligheten 12 000. Fler än i hela Kinda kommun. Här frodas många problem under ytan.
Konkretisera några av dem.
– Jag ser det som en triangel. Vid en sida står skolan, vid en fritiden och vid den tredje finns hemmen. Men hemmen och föräldrarna är inte med i våra projekt. Många vuxna bär sina egna problem från vad de upplevt och det – tillsammans med arbetslöshet och utanförskap – påverkar barnen. Ungdomarna kan språket bättre och är de som översätter och tolkar åt föräldrarna. Det leder till en maktförskjutning och barnet blir familjens överhuvud. Men föräldrar får inte tappa kontrollen!
– Det saknas inte bidrag till Skäggetorp, men vi behöver bättre samordning mellan bidrag och projekt så att pengarna går till verksamhet och inte administration. Våga permanenta lyckade projekt och snälla människor, våga prata! Många svenskar är så rädda för att snacka – och riskera att bli kallade rasist – att de tystnat helt.
Du lämnade teaterföreställningen ”Marken brinner”. Varför?
– Det var ett ensidigt koncept från början till slut. Besökarna var helt oförberedda på alla beskyllningar och att efteråt anklaga dem för ”strukturell rasism” var illa.
Vad har vi att lära av kriminella gäng?
– Jag fördömer deras verksamhet, men de har något som vi ”hjälparbetare” saknar: en tydlig ledare, en utarbetad strategi och en tydlig organisation. Vi måste kunna erbjuda detsamma!
Är arbetslösheten den springande punkten?
– Ja. Det är sorgligt med all kunskap som inte tas tillvara. Svenska bönder vill lägga av, men hittar inga som tar över. Samtidigt finns mängder av invandrare som inget hellre vill. Varför inte en särskild utbildning för dem, till exempel? Likaså finns det oerhört mycket outnyttjad hantverkskunskap bland invandrare. Lång tid av sysslolöshet är förödande. Man bygger murar mot omgivningen och hamnar i apati. Det måste bli lättare att sätta dessa människor i arbete. Jag citerar Nelson Mandela: ”Människor har skapats av det samhälle de lever i. De uppmuntras genom att man ser det goda hos dem”.
Unga män tar sig till Syrien för att strida med IS. Hur orolig är du över det?
– Mycket. Jag har tagit upp frågan, men känner inte att det finns en vilja i Linköping att tillsammans jobba förebyggande. Utvecklingen är skrämmande. Vi måste kartlägga dessa unga män och följa dem noga när de återvänder.
Vad är sämst med Sverige?
– Jantelagen. Det finns så mycket duktigt folk, men de får inte komma fram. Vi är livrädda för att hylla individer, men alla är ju unika och bra på något.
Vem vill du vara för en dag?
– Skolminister! Då inför jag drama som obligatoriskt skolämne. Att leva sig in i andra roller kräver ett nytt synsätt och är mycket utvecklande. Sedan ska jag tvinga alla föräldrar att bli mer delaktiga i skolan så att de inser hur mycket personalen där kämpar för deras barn.
Tack för brasträffen. Här får du en termos av mig i julklapp.
– Åh, tack! Nu måste jag börja fiska som jag länge tänkt.