Corren ringer upp Karolina Sölsnaes, handläggare som arbetar på Migrationsdomstolen genom Förvaltningsrätten i Stockholm. Det är hon som har handlagt Ibrahim Morads och Choucha Korkis ärende.
Har ni någon särskild policy när ni bedömer migrationsärenden som rör gamla människor? – Nej, det finns ingen övergripande policy, bedömningen sker utifrån omständigheter i det specifika fallet. I den bedömningen måste vi gå efter lagtexten.
Hur bedömer ni ärenden där någon lider av en allvarlig sjukdom? – Finns det medicinska skäl som kan få det att tippa över mot ett uppehållstillstånd, måste de tillföras till målet. Vi kan bara bedöma det som är tillfört, till exempel ett utlåtande eller intyg från en läkare. Det ska vara allvarliga, livshotande hälsotillstånd.
I fallet med Ibrahim och Choucha anser både ni och Migrationsverket att kopplingen till USA är starkare än till Sverige. Samtidigt skriver ni i domen att ”det är tveksamt om det finns förutsättningar för att få dem (de amerikanska uppehållstillstånden) förnyade”. Hur går det resonemanget ihop? – Ja, jag kan bara svara som vi har gjort i domen. Vi har bedömt att anknytningen till USA är starkare.
När en person som är i behov av vård ska utvisas, säger lagtexten att likvärdig vård måste kunna erbjudas i landet som personen blir utvisad till. Anser ni att USA kan det? – Ja, generellt sett finns vården för hans tillstånd att tillgå i USA.
Tar ni med i bedömningen att vården i USA kan vara mycket dyrare? – Alltså, Ibrahim och Chouche har uppgett att de har haft en sjukförsäkring. Det är det som framgår i domen, och det är det vi har resonerat kring. Det blir alldeles för onyanserat att bara svara nej.