Sara Törnström med sin dotter Clara som har CP och epilepsi och behöver hjälp med allt. Bilden är tagen i bilen när Sara skjutsar dottern till skolan.
Flera familjers liv har förändrats drastiskt efter barn- och ungdomsnämndens (bun) beslut förra året att ta bort stödet som innebar att elevassistenter åkte med i skolskjutsen för barn med allvarliga funktionsnedsättningar. Politikerna ville att elevassistenter skulle använda all sin arbetstid i skolan i stället.
En del av eleverna fortsätter ändå åka skoltaxi, men nu utan tillsyn av en assisten. Det är något som familjen Törnström inte kan tänka sig eftersom deras dotter Clara har CP och epilepsi och behöver hjälp med nästan allt.
– Elever tar sig loss från säkerhetsbältet, tappar stabiliteten och vippar åt sidan i skolskjutsen. Chauffören måste köra och kan inte hinna övervaka barn, berättar Per Törnström som har åkt med dottern till skolan.
Så nu följer antingen någon av föräldrarna med Clara i skolskjutsen eller så skjutsar Sara dottern med sin bil. Det blir cirka 1,5 timme per dag som läggs på den resan.
– Jag orkade inte allt pusslande. Jag sade upp mig i somras från mitt jobb inom regionen för att så smått starta eget och kunna vara mer flexibel med arbetstider, säger Sara Törnström.
Just nu är hon också nattassistent på deltid till Clara men hoppas kunna finna någon annan person för den rollen och ägna sig mer åt sitt företag. Varken Sara eller någon annan förälder av de som vi pratat med vill egentligen vara/jobba som assistent till sitt barn – de vill vara föräldrar – men ibland finns det ingen annan lösning när det gäller vissa arbetsuppgifter. Som till exempel nattassistent eller ledsagare i skolskjutsen.
– Bra, eller ens dåliga, assistenter växer inte på träd. Och den assistent jag delar nätterna med har precis sagt upp sig. Det känns hopplöst, politiker säger bara att det är ju beklagligt men ingen vill ta ansvar. Nu känns det mest som om man är en jobbig person när man uttrycker sitt barns behov och rätt till stöd i denna kommun, säger Sara Törnström.
Allt ska med – först in i bilen, sedan ut igen och fram till skolan. Varje dag bär och skjutsar Christina Axelsson sin dotter Sophie och hennes tunga utrustning. Tidigare räckte det att rulla Sophie i rullstolen till skolskjutsen som kom hem till huset.
Under det senaste läsåret har Corren träffat och skrivit om några av de drabbade barnfamiljerna. I höstas följde vi Christina Axelsson och hennes nu 12-åriga dotter Sophie, som sitter i rullstol, har epilepsi och inte kan prata. Christina skjutsar dottern varje dag från hemmet i Ekängen till den anpassade skolan i Vallastaden i andra änden av Linköping.
– Vi sliter som djur för att lösa det, varje dag. Vi sätter inte vår dotter oövervakad i en färdtjänstbil. Hon sitter längst bak, chauffören sitter längst fram. Vad händer när hon är ledsen, får ett epilepsianfall eller hasar sig ur position? Vi kör henne själv. När vi jobbar hemifrån så tar det 60 minuter från dörr till dörr för oss från vår arbetstid, säger Christina Axelsson.
Så Christina fortsätter bära sin dotter Sophie in i bilen. Och lasta in och ut flera tunga saker som dottern måste ha hemifrån för att skoldagen ska kunna fungera. Tidigare räckte det med att Christina rullade dottern i rullstolen in i skolskjutsen som kom till huset.
Nu är det bara en brant uppförsbacke som Christina och Sophie måste klara av för att komma fram till skolans entrè.
Då fungerade skolskjutsen så att ledsagare, oftast en elevassistent, åkte från skolan tillsammans med chaufför i en skoltaxi och hämtade fler barn, i tur och ordning. Elevassistenten hjälpte och såg till att barnen åkte tryggt.
Men från och med höstterminen 2024 fick skolans elevassistenter sluta vara ledsagare på morgonen och i stället uteslutande ägnade sig åt att jobba i skolan. Barn- och ungdomsnämndens sparade en miljon kronor på att ta bort stödet i skolskjuts, vilket, enligt Elias Aguirre (S), nämndens ordförande, inte var anledningen till beslutet:
– Anledningen är att vi vill att skolpersonal jobbar i skolan, inte åker i skoltaxi.
De elever som har rätt till stöd enligt Lagen om särskilt stöd, LSS, har också rätt till stöd/ledsagare i skolskjutsen. Och efter nämndens beslut var familjerna tvungna att ansöka om assistans hos socialförvaltningen i stället. Men det är en process som tar lång tid och som oftast, enligt föräldrarna, slutar i avslag eller att det är omöjligt att hitta en personassistent som kan eller vill ta sig an ett så kort uppdrag.
Utbildningsdirektören Robert Bredberg lovade då att de drabbade familjerna skulle få stöd under en övergångsperiod. Men det utlovade stödet kom aldrig.
– Det blev en katastrof. Vi föräldrar som redan har det tufft fick ännu tuffare liv. Det har fungerat så bra tidigare, säger Christina.
I ett tillägg till budgeten för 2025 beslutade kommunfullmäktige att barn- och ungdomsnämnden ska få en extra miljon kronor, den miljon som sparades genom att ta bort stödet i skolskjuts. Dessa pengar skulle användas för att underlätta för de barnfamiljer som kom i kläm. Robert Bredberg fick i uppdrag att "kartlägga" situationen för de drabbade eleverna och redovisa resultat för nämndens politiker i mars.
– Det gick lite för fort med beslutet och några familjer har påverkats negativt. Men alla barn kommer till skolan och det är det viktigaste. En hel del åker skolskjuts/färdtjänst även om de inte har tillsyn på plats och det fungerar bra, säger Robert Bredberg.
Vad säger du till de familjer som sliter varje dag för att barnen ska komma till skolan och som förlorar inkomster varje månad?
– Det är beklagligt. De kan söka assistans i skolskjuts från socialförvaltningen, säger Robert Bredberg.
Men även familjer, de några få som har lyckats få personlig assistans i skolskjuts, påverkas negativt av beslutet.
När skolskjutsen togs bort försvann ett tryggt sätt för Ludvig att ta sig till skolan. Nu har mamma Carmen Lindblom ännu en sak att oroa sig för i en redan pressad vardag.
Carmen Lindblom är mamma till Ludvig, 12 år, som har självskadebeteende och epilepsi. Ludvig har aktivt stöd på natten och hans nattassistenter förlänger sitt pass genom att följa med i skolskjutsen.
– Men ibland blir nattassistenter sjuka eller förmedlar förhinder kvällen innan och då måste vi föräldrarna lösa det. Vi kan inte åka med honom i skolbuss eftersom vi skulle bli försenade till jobbet. Att skicka Ludvig med bussen utan tillsyn skulle utsätta honom för livsfara. Det är vi föräldrar som måste skjutsa honom, men då måste vi båda två åka med i bilen. En kör och en ser till att Ludvig inte skadar sig själv eller får ett epilepsianfall, säger Carmen Lindblom.
Carmen Lindblom vill att sonen Ludvig ska få en trygg skolresa – precis som tidigare, innan kommunen tog bort stödet till skolskjutsen.
Dessutom måste Ludvigs två småsyskon åka med för att komma till förskolan och skolan. Därför måste föräldrarna åka till två andra ställen innan de kommer till Ludvigs skola. Logistiskt är det svårt för familjen Lindblom som inte sällan skjutsar sin son från Malmslätt till Vallastadens anpassade skolan – eftersom båda föräldrarna jobbar på olika håll i stan.
– Kommunen har tagit bort ett tryggt sätt för våra barn att komma till skolan. Ja, Ludvig kommer till skolan, men till vilket pris? Skolan ska vara avgiftsfri men transporten till och från skolan kostar oss en hel del.Tidigare visste vi att sonen kom fram på ett säkert sätt. Vi funkisfamiljer har mycket att tänka på så som det är för att få vardagen att fungera. Och när de tog bort skolskjutsen har vi ytterligare en stor oro, säger Carmen Lindblom.
Hur den extra miljonen, som nämnden fick för att kunna "städa efter sitt beslut" och hjälpa de här barnfamiljerna, ska användas är fortfarande oklart. En sak är däremot klar, enligt Elias Aguirre (S), nämndens ordförande:
– Vi ska inte gå tillbaka till det gamla sättet att elevassistenter åker i skolskjuts. Utbildningsdirektören har fått i uppdrag att utreda hur vi kan förbättra läget för de här barnen och familjerna.
När ska den utredningen vara klar? Nu är det snart ett år som de drabbade föräldrarna har kämpat och väntat på hjälp.
– Det är inte lätt att hitta en lösning men utbildningsdirektören jobbar med den frågan.
Utbildningsdirektören har kommit fram till att de drabbade barnen ändå kommer till skolan trots att vissa familjer påverkades negativt. Men har ni jämfört deras närvaro/frånvaro med tidigare åren?
– Vi har inte fått signaler att frånvaro har ökat, snarare tvärtom, säger Elias Aguirre.