Trots det gör de ideella organisationerna en viktig insats.
– Det är synd att det ska behövas, men den här typen av hjälp gör stor nytta för människor som har svårt att klara sig och är i dag tyvärr nödvändig, säger Hans Swärd.
Frivilligorganisationerna fick ett stort uppsving på 90-talet när staten sparade och skar ner.
– Det har skapats ett utrymme för privatpersoner som rycker in när systemet inte räcker till.
Vilka nackdelar kan du se med Mathjälpen och liknande initiativ?
– Hjälpen har inte samma rättssäkerhet som när samhället ger enligt förutbestämda regler.
Frivilligorganisationer hjälper med hjärtat och hjälpen har inte samma kontinuitet, säger Hans Swärd; det funkar bra medan det finns aktiva personer som driver. Så fort eldsjälarna inte har tid funkar det mindre bra.
– Det blir på så vis opålitligt och kan aldrig bli annat än punktinsatser för att hålla den utsatta ”flytande”.
Ytterligare ett problem med privata givare är att det kan uppfattas som moraliserande.
– Att be om hjälp förknippas med skuld och skamkänslor. Privat hjälp uppfattas som en gåva, statlig hjälp som en rättighet.
Varför blir hjälpverksamhet i sociala medier så populärt?
– Vi kommer i kontakt med fattigdomen på ett nytt sätt i dag. Nöd och välgörenhet lyfts fram i massmedia, på tv visas program om miljonärer som hjälper fattiga. Problemen är synligare och det har blivit mer acceptabelt att skänka pengar.
Som i USA?
– Vi rör oss i den riktningen men är inte där. I Sverige har vi fortfarande förhållandevis stabila välfärdssystem.