Trots närheten till Linköpings centrum ligger Ullstämmaskogen tillräckligt offside för att inte påverkas av civilisationens oljud. Det enda som märks av världen utanför naturreservatet är ett par militärplan som dundrar förbi ovanför våra huvuden vid ett tillfälle under vår två timmar långa vandring i området.
Men tyst är det inte. Minsta knäpp registreras. Vinden får trädstammar att gnida sig mot varandra och låter som om ett större djur tar till benen alldeles i närheten. Och våra öron spetsas för ormvråken som jamar över tallmons jättar och kungsfåglarnas visslande bland granarna.
När vi gör en kringgående rörelse för att undvika att trassla in oss bland stormen Pers plockepinn ser vi färska älgspår intill en rotvälta. Att storskogens konung - eller drottning - har sina vägar förbi här råder det ingen tvekan om.
Stora tassavtryck berättar också sitt tydliga språk, men handlar ingalunda om varg. Många Linköpingsbor har sedan länge upptäckt området och rastar sina hundar här.
Magnus Källberg och Janne Moberg guidar oss genom det 70 hektar stora skogsreservatet med hjälp av det "röda" spåret. De båda är kommunens tillsynsmän för naturreservaten i Ullstämma respektive Vidingsjö.
I de vildaste delarna är tallar och granar magnifikt stora och marken inbäddad i ett täcke av husmossa, vitmossa och björnmossa. I skogen slingrar linnea och här gömmer sig också den lilla orkidén knärot.
Vi passerar små myrar där hjortron och tranbär hör hemma. Och vandrar förbi blötare delar med sumpskog.
- Många barrträd är minst hundra år, en hel del ännu äldre och därmed avverkningsmogna sedan länge om de stod i vanlig produktionsskog. Här kommer de att sparas och gör att skogen blir allt vildare och biologiskt mer värdefull framöver. Med tiden har området chansen att utvecklas till en riktig urskog, säger Janne Moberg.
Storheten med Ullstämmaskogen är de små organismerna bland lavar och svampar, som kräver gammal skog för att överleva. Ullstämmas största raritet är gräddtickan, som inte ser ut som en vanlig hovformad ticka. I stället slickar den undersidan på en nedfallen gran som ett tunt gräddfärgat skinn.
- Den är en exklusiv signal för gammal skog, men det vore roligt att även hitta rosentickan här. Ett gammalt fynd finns noterat för Ullstämma, så chansen finns, säger Magnus Källberg som har svampar som specialitet.
Rosentickan har sedan länge ett skimmer kring sig som en stor sällsynthet i gammal barrskog. Faktum är dock att gräddtickan är en betydligt mer hotad art, enligt Artdatabankens rödlista. Och Ullstämma är en av gräddtickans allra sydligaste utposter.