Trots tyngden i klimatfrågan och engagemanget från det som ibland kallas "Generation Greta" går Miljöpartiet trögt i den nationella opinionen. Gruppledaren i Linköping Maria Moraes tror att partiet behöver bli bättre på att kommunicera ett samband i klimatfrågan.
"Linköping bör ta ledartröjan i omställningen. Vi har råd, vi har förutsättningarna och vi borde göra mycket mer än vad som görs i dag", säger gruppledaren Maria Moraes när hon, tillsammans med partikollegorna Jenny Ivner och Gunnar Gustafsson, presenterar MP:s vallöften för klimatet – på plats i Vallastaden. Stadsdelen är, enligt partiet, ett bra exempel på vad de vill uppnå.
– Många hus här är byggda på ett hållbart sätt, det är en bra trafikmiljö och det är tryggt för barn att vistas i området. Det här är på många sätt en stadsmiljö att sträva efter, säger Gunnar Gustafsson.
Bland partiets vallöften återfinns bland annat en ambition om att göra Linköping till Sveriges bästa stad att cykla, gå och åka kollektivt i. Fler bussfiler, för att underlätta för jobbpendlare, och bilfria zoner kring skolor i innerstaden lyfts fram som några av åtgärderna.
– Vi har fått signaler om att många föräldrar tycker att det är otryggt att låta sina barn färdas ensamma till skolan. Då är det lätt att man använder sig av bilen istället. Det handlar om att säkra gång- och cykelvägar till skolorna, säger Gunnar Gustafsson.
Jenny Ivner är ny i toppen på Miljöpartiets lista. Hon lyfter solceller som ett bra sätt för kommunen att ta kontroll över sina elkostnader.
Men ett sånt arbete görs väl redan?
– Det har sagt att det tittas på i väldigt många år men det sker väldigt små förändringar i praktiken. När allt fler högstadieskolor flyttas in till stadskärnan krävs en annan typ av översyn och handlingskraft. Då måste man våga tänka sig att zoner i stadskärnan blir mer som en skolgård än en bilväg, säger Maria Moraes.
Trots att det har satsats mycket på cykelmotorvägar de senaste åren tycker MP att cykeltrafiken bortprioriteras i centrala Linköping. Fyrvägskorsningen på Malmslättsvägen, där Östgötagatan möter Kaserngatan, är en trafiksituation som partiet dömer ut.
– Det är ett bra exempel på en fantastisk dålig miljö. När man kommer längs Malmslättsvägen på höger sida, från Gamla Linköping, försvinner plötsligt cykelvägen och går över till en trång trottoar, säger Gunnar Gustafsson.
Partiet vill också skärpa Linköpings lokala klimatmål och ta sikte mot ett nettonollutsläpp år 2035 istället för 2045. Trots tyngden i klimatfrågan, och engagemanget från det som kallas "Generation Greta", går MP trögt i den nationella opinionen. I SCB:s senaste partisympatiundersökning går partiet back med 1,1 procentenheter och landar på 3,3 – alltså under riksdagsspärren.
"Vi kan göra mycket mer än vad som görs i dag". Det säger MP:s gruppledare i Linköping Maria Moraes när hon presenterar partiets vallöften för klimatet.
Varför ser det ut så?
– Klimatet är en läskig och jättesvår fråga. Många gånger är det svårt att kommunicera på ett sätt som är hoppingivande och begripbart. Det ansvaret ligger på oss, säger Maria Moraes.
– Jag kan lägga till att vi, i den senaste mätningen, steg med 1,5 procentenheter i östra mellansverige, fortsätter hon.
Har ni lyckats ta tillvara på det stora engagemang som ändå finns?
– Jag tycker att vi gör det, men det är svårt. Vi är ett parti som grundades innan den här frågan var populär och vi har visat att vi skapar förändring i alla rum där vi deltar. Vi måste bli tydligare med att kommunicera ett samband, att prata om att det ena leder till det andra och lyfta fokus till systemet. Det blir skevt att lägga ansvaret på den enskilda individen.
Gunnar Gustafsson (MP) dömer ut möjligheten att cykla vid flera korsningar i centrala Linköping. "Bilen prioriteras", säger han.
Men andra partier har väl också en offensiv klimatpolitik?
– Jo, men de gör ju ingenting, och så har vi Naturskyddsföreningens granskning (där MP lyfts fram som det parti som gör mest för klimat och natur), så den bluffen är väl synad?