Marianne och Ulf bodde i en villa i Lambohov när de började fundera på att flytta till lägenhet. Villan hade de byggt själva för 20 år sedan och den hade tjänat dem väl, men när barnen flyttat ut kändes den för stor och trädgården onödigt arbetsam.
Då dök huset på St Larsgatan upp i mäklarannonserna. Som en gräddbakelse låg den där vid S:t Larsgatan mitt i centrala Linköping. Huset hade just omvandlats till bostadsrättsförening och nu var fyra lägenheter till salu. I maj 2012 tittade paret Hallberg på en trea en trappa upp – och den ville de ha.
– Men det blev budgivning och det blev för dyrt. Vi hade satt en gräns för hur mycket det fick kosta för att vi skulle klara av det, berättar Marianne.
Sommaren gick och Marianne och Ulf letade lägenhet.
– Det var inte lätt att hitta något som passade. Vi ville bo centralt. Vi tittade på Ekkällan, men det var dyrt och ändå inte optimalt, säger Marianne.
Sent på hösten dök chansen upp. Ytterligare två lägenheter – de två sista – släpptes i huset på S:t Larsgatan. Och nu gick det bättre. Paret Hallberg fick en trea på bottenplan för utgångspriset 2 675 000 kronor. Månadsavgiften är på 5 180 för 105 kvadratmeter plus 500 för parkeringen.
– Vi bor inte billigare än i huset; det är ungefär lika dyrt. Men vi slipper underhåll och det stora trädgårdsarbetet.
Lite trädgårdsarbete blir det nu också. Och det är en av de stora fördelarna med lägenheten.
– Från vår ytterdörr kommer vi rakt ut i trädgården. Det är insynsskyddat och på sommaren kan vi duka långbord på gräsmattan, berättar Marianne.
Bostadsrättsföreningen Berguven har elva lägenheter varav fem i ett gårdshus. Trädgården sköter de boende tillsammans.
– Vi har två fixardagar om året då vi klipper buskar, krattar löv och planterar blommor. Däremellan blir det en del fortlöpande trädgårdsskötsel – det är bara snöröjningen som vi har lejt bort. Det gör att det blir många naturliga möten i trädgården och en familjär stämning. Alla känner alla, säger Marianne.
Husets läge är perfekt för Marianne och Ulf. På några minuter kan de promenera till Stora torget. Lika snabbt är de nere i Nykvarnsparken vid Stångån.
– Vi promenerar ofta vid ån. Det är ett otroligt fint rekreationsområde. Eller så strosar vi bara på stan och njuter av att inte ha några måsten.
Nackdelen är trafiken. S:t Larsgatan är hårt trafikerad av bland annat stadens bussar.
– Det blir mycket avgaser. Fönstren och glasbordet i trädgården blir snabbt smutsiga och det är lite bullrigt. Men det är sådant man får räkna med om man ska bo i stan. Och på sommar-kvällarna när vi sitter ute är det inte så mycket trafik.
Inomhus är det i alla fall ganska tyst, bakom de tjocka tegelväggarna. Vi hälsar på en gråmulen, dimmig novemberdag, men de stora generösa fönstren med sneda nischer gör att lägenheten ändå känns ljus. Takhöjden är över tre meter och på golven ligger gammal vacker fiskbensmönstrad parkett. Stuckaturer och kakelugn fulländar intrycket av pampig sekelskiftesvåning.
Möblerna smälter in bra i miljön – slagbord och allmogeskåp från 1800-talet, kristallkrona, fotogenlampor – om än elektrifierade.
– Jag försöker undvika Ikea, kommenterar Marianne.
Kök och badrum är däremot sprillans nya och moderna.
– Det var jätteskönt att köpa en lägenhet som var i ordning och inte ett renoveringsobjekt, tycker Marianne.
Alla väggarna är vita, vilket gör att Marianne och Ulf kunnat välja tavlor som är rejäla färgklickar.
Nu är det snart tre år sedan Marianne och Ulf lämnade villan och flyttade till lägenhet.
– Vi trodde nog att vi skulle sakna huset och trädgården mer. Vi hade en stor, härlig altan i sydvästläge. Men vi stortrivs här. Vi har inte ångrat oss en sekund, säger Marianne.